jag saknar dig mer än vad ngn någonsing kommer att kunna förstå. att bete sig som vanlig och va som om inget hänt är inget fel. jag hoppas ingen tror det. han ville att jag skulle gå vidare, fortsätta mitt liv. han hade inte varit stolt men hade jag kunnat ringa och prata med honom där uppe hade jag talat om att han gjorde jävligt fel och att jag inte bryr mig just nu om han är stolt eller inte. jag har nog mkt med livet som det är. jag hoppas du var stolt över mig som människa och dotter och inte över allt jag gjorde bara.

för mig var du en trygghet, tröst och en pappa som betydde så jävla mkt. efter allt du utsatt oss för, din förra familj, din nya familj. efter allt du och jag gått igenom som far och dotter. hur vi varit rivaler i många år och äntligen hittat varandra. sen bara försvinner det. hur ska jag tolka det? hur ska jag kunna gå vidare när du inte ens gav mig ett svar. hade du ens pratat med mig om jag svarat den där dagen? eller hade du bara låtit det var som det var, helt tyst..

dagarna passerar som om inget hänt, livet går vidare. folk hörde av sig och skickade tankar. efter begravningen kanske en vecka, sen dog dete sakta ut, precis som om folk glömt, som om det var över. jag klandrar ingen, det är inte erat ansvar men påbörja aldrig en tröstande hand om ni inte kan fullfölja den för en halv tröst är det värsta jag kan få nu. det betyder inte ett jävla dugg, då kan ni låta bli. men ni som skäner en öppen famn, ringer och bara pratar, tar mig med ut. det är ni som betyder, det är ni som verkligen är värda mkt för mig.

ni kanske tror att när jag klarat begravning och så så är allt bra. men vet ni, det finns något som heter chock, som kan vara länge. det värsta kanske inte ens ha kommit vad vet jag. för för mig är varje dag ett helvete. ett glatt helvet hur illa det nu än låter.
oavsett det här så finns det tillfällen jag skratta, ler åt inget viktigt men unnar mig själv ngt för att orka med.

men vet ni, jag ska gå vidare. jag ska leva med min pappa. han ska gå hand i hand genom livet med mig. han ska peppa mig som han alltid gjort när jag varit ledsen. för jag vet att han finns där någonstans, jag känner hans lukt, hans skägg mot min kind, hans omfamning.
jag känner hans kärlek och hans smärta.

hand i hand genom livet pappa, jag ber dig, lev med mig. idag och imorgon. natt och dag.

min saknad kmr dämpas men aldrig minska.
jag älskar och saknar dig håkan skoogh, du blev 44 och ett halvt år.

du var min trygghet, mitt ljus och mitt hopp. <3