sista gången vi träffades, farsdag... du fick ett kort och ett ljus som du hade tänt den där dagen.. den där dagen då allt gick fel och du lämnade din familj utan ett ord, med dina barn i dina tankar genom ett ljus.. så tolkade jag det iallafall..
jag hoppas du tänkte på oss och ville oss allt väl även om du valde fel väg

det har gått fyra månader nu
för varje dag som går saknar jag dig mer och mer. tanken att inte kunna ringa dig när jag slagit det dät numret som jag kan så väl får mig att vilja försvinna och bara lämna allt.. jag förstår  inte hur du kunde lämna oss så där, det var inte du, det var inte den människa jag kände, det var inte min pappa...
du gjorde allt så sjukt overkligt och så jävla konstigt.. du vände min värld upp och ner på den där sekunden du valde att försvinna...

du anar inte hur mkt jag saknade att få ett sms av dig i frankrike, så där som du alltid brukade skicka när jag var iväg.. och din röst i ett samtal när jag kommit hem där jag berättade om allt och du bara lyssnade och sa att du var stolt över att jag åkt och gjort resan.. allt det där saknar jag, och du har inte ens en aning om det..
du bara tog ditt beslut utan ett sista ord till mig, din dotter..

jag fick en kram, några tårar på min axel, ett kort samtal på tisdagen och ett tyst röstmeddelande på telefonen..
det är min sista kontakt med dig, om du bara hade visat mig lite innan.. om jag bara svarat den där dagen i telefonen...
hade du lagt på? hade du bara varit tyst? hade jag fått vara med om dina sista sekunder i livet? vad ville du? varför ringde du mig? för att visa din tanke?

snälla pappa, varför? jag kmr aldrig kunna förstå...

och för varje dag blir jag mer frustrerad, mer ledsen och mer vilse i mig själv...

jag saknar dig så jävla mkt, min hjälte, min trygghet.. min pappa!

jag älskar dig över allt annat, hoppas vi ses ngn gång där i framtiden..
då ska jag få svar, då ska jag lämna detta bakom mig..
men tills dess får jag lära mig leva med känslorna som ingen borde få bära..

jag älskar och sakanr dig pappa <3