Du finns ständigt i mina tankar. Varje minut, varje dag, i varje handling, varje framsteg och i varje bakslag. Det är så overkligt att titta på bilden bredvid min säng. Att se dig stå där, fullt frisk och välmående. Eller var du det? Vad vet jag? Du sa inget... Varför? Varför bad du inte om hjälp? Varför tog du inte din dotter i handen och sa att du älskar henne och att du inte vill henne något illa?

Även idag ägnas kvällen åt myckete tankar. Tanka om livet och vart jag är på väg. Jag trampar på samma ställe. Jag vet vad jag vill men ödet vill inte gå samma väg.