För mig var du en trygghet, tröst och en pappa som betydde så jävla mycket. Jag ångrar att jag inte sa det oftare. Efter allt du utsatt oss för, din förra familj, din nya familj. Efter allt du och jag gått igenom som far och dotter. Hur vi varit rivaler i många år och äntligen hittat varandra. Sen bara försvinner du. Hur ska jag tolka det? Hur ska jag kunna gå vidare när du inte ens gav mig ett svar. Hade du ens pratat med mig om jag svarat den där dagen? Eller hade du bara låtit det var som det var, helt tyst... (en del i mitt projektarbete)

suttit med projektarbetet tills nu. elva sidor än så länge. känner mig riktigt nöjd. vill blir klar och dela med mig av det jag lyckats klara av att skriva.

nu åker jag en runda till fia. skönt med någon som lyssnar utan att kräva en massa tillbaka. jag är glad att jag har dig vännen. ikväll får vi se vad som händer.

jag önskar allt vore annorlunda men jag är glad att det är som det är