Varför inte liksom?
2009-12-22 kl. 23:58:11
Nu är det gjort! Flygresan är bokad och betald och kursavgiften delvis betald. Dett händer verkligen! Jag ska till Thailand i sex veckor!! Semster/bartenderkurs. Jag längtar som fan, ska bli sjukt kul och spännande. Åh februari är fan snart, haha. Jag är verkligen spontan och lever för sekunden. Bra och dåligt men äh va fan man måste våga.
Julafton om två dagar, det är helt sjukt. Inte det minsta julstämning. Usch lite tråkigt faktiskt men men. Mycket tankar och mycket minnen som blockerar den klassiska julkänslan. Känns konstigt men ändå "normalt" utan jul hos pappa. Hemskt skrämmande tanke men sån är sanningen. Tredje julen utan honom. Det är sjukt. Bara sjukt overkligt inget annat. Tanken få tårarna att rinna nerför kinden. Torkar bort dem och tänker på något annat. Allt är så sjukt onormalt men ändå verklighet. Komplicerat och sant usch ja. Men va fan, jag lever, jag mår bra och jag ska resa i minst ett år framöver nu. Jag har massor att se fram emot och jag tror han skulle va stolt. Jag vet det! Det räcker som julklapp! Saknaden kommer nog aldrig dämpas bara känslan av onormalhet. Man vänjer sig och tanken skrämmer inte lika mycket. Har ett hinder kvar innan jag kan sticka iväg på allt resande. Det skrämmer mig lite men jag måste göra det. Jag kan inte svara på varför det bara är så. Jag kommer alltid älska honom även om jag vet att han svek och lämnade oss på ett fruktansvärt sätt. Alltid!
Fy fan, skrämmer upp mig själv med fina, känsliga ord och uttryck. Har tappat det där med att skriva det tanken säger. Går inte längre. Äsch, får bli sängen och dejt med john blund istället för att tänka för mycket. Julen blir vad det blir och nyår med. Det blir vad man gör det till!
Tack Josse för hjälpen med bloggen! Försökt och försökt men ne det är helt enkelt för avancerat för mig haha.
Julafton om två dagar, det är helt sjukt. Inte det minsta julstämning. Usch lite tråkigt faktiskt men men. Mycket tankar och mycket minnen som blockerar den klassiska julkänslan. Känns konstigt men ändå "normalt" utan jul hos pappa. Hemskt skrämmande tanke men sån är sanningen. Tredje julen utan honom. Det är sjukt. Bara sjukt overkligt inget annat. Tanken få tårarna att rinna nerför kinden. Torkar bort dem och tänker på något annat. Allt är så sjukt onormalt men ändå verklighet. Komplicerat och sant usch ja. Men va fan, jag lever, jag mår bra och jag ska resa i minst ett år framöver nu. Jag har massor att se fram emot och jag tror han skulle va stolt. Jag vet det! Det räcker som julklapp! Saknaden kommer nog aldrig dämpas bara känslan av onormalhet. Man vänjer sig och tanken skrämmer inte lika mycket. Har ett hinder kvar innan jag kan sticka iväg på allt resande. Det skrämmer mig lite men jag måste göra det. Jag kan inte svara på varför det bara är så. Jag kommer alltid älska honom även om jag vet att han svek och lämnade oss på ett fruktansvärt sätt. Alltid!
Fy fan, skrämmer upp mig själv med fina, känsliga ord och uttryck. Har tappat det där med att skriva det tanken säger. Går inte längre. Äsch, får bli sängen och dejt med john blund istället för att tänka för mycket. Julen blir vad det blir och nyår med. Det blir vad man gör det till!
Tack Josse för hjälpen med bloggen! Försökt och försökt men ne det är helt enkelt för avancerat för mig haha.
Kommentarer