det är som om du läste mina tankar,
 du känner mig allt för väl och det är jag glad för!


vissa saker är oförklarliga och man får helt enkelt acceptera det bara. eller? det är inte så enkelt som dete låter ska ni veta. samma tankar, dag efter dag. det går inte en dag utan att du passerar i mina tankar. att något påminner om dig. en lukt, en händelse eller en sak. vad som helst. jag saknar dig mer för varje dag som går men jag lär mig att acceptera mer varje dag. du var mitt liv i 17 år. du försvinner inte bara det vet jag men ibland är jag rädd att du ska göra just det, försvinna från mig för alltid. du har gjort det på ett sätt, men i mina tankar lever du mer än någonsin. varje dag är du där och påminner om det som varit och det som aldrig blev av. varför tänker jag varje gång men hittar inget svar.
utan dig är jag vilse i allt. du fick mig alltid hitta tillbaka. nu är jag på väg bort. bort till något nytt. ett liv utan dig.. jag är rädd för vad som händer senare. hur kommer allt se ut om ett år? jag vet inte helt enkelt och det känns faktiskt bra. jag tar dagen som den kommer och saknar dig precis så mycket som jag vet att du saknar mig. jag är din dotter och du är fortfarande min pappa. skillnaden är att vi befinner oss på två olika ställen. två olika världar. men jag älskar dig lika mycket för det. saknaden är den som gör ont. min hjälte finns inte längre till hands. jag får stå på egna ben.