vissa stunder önskar jag att jag kunde byta liv. eller åtminstone kunna förstå varför allt blivit som det blivit. jag känner mig lämnad och övergiven men på samma gång mer älskad än någonsin. orättvisa och rättvisa, vad är skillnaden och vem bestämmer vem som får vad.

du var en del av mitt liv i sjutton år. sjutton år av alla minnen och händelser känns försvunna. jag saknar mina minnen lika mycket som jag saknar dig. dem går inte tvinga fram utan kommer när dem kommer. jag vill ha dem hos mig hela tiden. jag vill minnas hur vi åt isglass på sommrarna på altanen, hur du lärde mig cykla, hur du lärde mig saker och var med när jag växte upp. jag vill minnas allt det där som om det var igår. det är så långt bort. du är så långt bort.

det känns som en evighet. ett år och fyra månader känns som en evighet. för två år sedan var vi i fjällen. för två år sedan levde du. för två år sedan var min värld annorlunda.

från ingenstans kommer tankarna. dem försvinner lika fort. men jag är lycklig och lever vidare för dig, för det hade du velat.