Jag grät tills tårarna var slut. Jag grät mig igenom hela natten. Hysteri blandat med skratt, tårar och förtvivlan. Övergiven. Jag kände mig övergiven. Lämnad till att bryta ihop. Jag kände mig sönder sliten. Som att låta ett puzzel falla till golvet. Alla bitar skiljs från varandra och att börja om är enda lösningen. Mitt puzzel var mer än tusen bitar insåg jag då.

skriver projektarbete. känns fel och kalla det. det är mitt liv. det är min berättelse och att skriva är som en kniv i magen varje gång. men jag gör det för att jag vill och för att jag vill klara av det.

du är i mina tankar mer än vanligt pappa. du är så nära ibland och jag vet inte varför. det skrämmer mig och jag är rädd för framtiden. är rädd för vad nästa steg framåt innebär. jag saknar min hjälte..