söndagar är överskattade och är ofta negativa.

varför tänker jag så mycket? är det inte på den ena så är det på den andra. människor som finns i mitt liv är ofta del av mina tankar. vissa mer än andra. vissa saker vill jag inte tänka, känna eller hoppas på men va fan gör man? var sitter "off" knappen till känslorna?

det kan lika gärna kvitta. det är inte värt det ändå!

ny dag, ny vecka, nya problem på ingång. välkommen till livet säger jag bara.

och nej jag är inte negativ! det bra håller jag bara för mig själv.