19 april åker jag äntligen iväg, mitt år som au pair kan börja. Mamma, pappa, tvillingar på 3 år och en baby på tre månader. Ska bli sjukt roligt och uppleva något nytt, växa som person och kanske komma på vad jag vill göra resten av livet.

Jag behöver jobb och det nu! Fattig och uttråkad så in i helvete. Vardag och helg, samma sak numera. Att man är 19 nu kan jag inte påstå ha förändrat något speciellt, det är ungefär som 17, tråkig mellanålder!

Farsdag på söndag, årsdag strax efter det. Känns inte just nu men det kommer, jag känner det på mig. Kan inte fatta att det gått två år sedan jag såg dig första gången. Det är en sjukt lång tid som känns som igår. Overklig verklighet, sanna ord det där!

Men jag är lycklig och det är fan huvudsaken! Jag lever och klarar stå på egna ben! Va finns det och va stolt över om inte det!