Haft en toppen helg med syster och annat trevligt folk. Precis vad jag behövde. Att ha en lillasyster som henne är helt jävla underbart. Hon är en bästa vän, en syster utan blodsband, en människa som alltid ställer upp och som känner mig utan och innan. Känslosamt det här asså men hon är så mycket i mitt liv. Så mycket minnen. En barndom utan henne hade inte gjort mig till den person jag är idag, sån betydelse har hon ör mig. Jag skiter i vilket, jag hittar inga ord men jag vet att hon känner mig allt för väl ibland.

Drömmar, telefonsamtal, skogen och jakten. Lite för mycket som påminner om dig just nu pappa. En tuff period på ingång, eller utgång? Jag vet inte. Vet lika lite som jag gjort sen dagen du försvann. Det gör ont att tänka på det, dig, den dagen. Livet står helt stilla och en känsla av besvikelse når ibland fram. Jag hoppas det vänder. För jag vill inte göra dig besviken. Jag vill att du ska vara stolt över mig. Jag vill komma härifrån och göra något för min egen skull. Hatar att vänta på något jag inte ens vet vad det är. 

Skrivkrampen är över och bloggen är återupplivad. För min skull, ingen annans! Jag skriver vad som faller mig in. Känslosamt och tråkigt? Mina tankar, det är det jag vill få ur mig. Det glada vill jag behålla. Förvirrande.

Verkar bli roadtrip till gekås imon. Kan sluta hur som helst. Lite sömn efter en helg som denna känns behövlig.