Sju dagar kvar i Sverige! Tiden går sjukt snabbt! Det är konstigt va lite man tar vara på livet egentligen. Så mycket mer man hade kunnat göra. Allt handlar ju om livsglädje, utan glädje ser man livet från den mörka sidan. Det gäller att hitta de där små ljusglimtarna och njuta utav dem istället för att gräva ner sig i dem svarta kaninhålen överallt, passera och gå vidare liksom.

Måste ägna några rader åt en speciell person. En person jag känt i två år ungefär. Hon mötte mig mitt i en av mina svarta kaninhålsperioder. Utan att tveka hjälpte hon mig upp och sen dess har hon funnits där. Två veckor i Frankrike och två veckor på Irland. Så mycket man upptäckte om sig själv men också om andra. Jag hittade en vän jag inte hittat utan dessa resor. Utan ansträgning och några masker, bara kloka ord och flummiga ideer. En sak är säker, Karolina Myhlendorph, fy fan vad jag är glad att jag lärt känna dig!

Veckans schema är fullspäckat, oj oj oj va saker som ska fixas. Packningen har tagit ett steg framåt idag och mitt rum ser mer och mer tomt ut, eller ja just nu fullsmockat men imorgon så är det nog så det ekar här inne. Sorligt men en lättnad och en känsla av äventyr har nog byggt bo i mitt huvud och jag ska försöka behålla den. Denna veckan är hejdå-vecka, till allt och alla.