Om två veckor sitter jag i planet påväg mot nya äventyr. För varje dag som går vill jag iväg mer och mer. Känns som om det är punkt här. Nu börjar nya meningar ta fart och skrivas i ett nytt kapitel på blanka sidor. Jag tänker på hur jobbigt det blir att säga hejdå till familjen, min älskade kusin och stöttepelare, vännerna. Låter en tår falla och tänker sedan om. De som är värda att ha kvar finns när jag kommer tillbaka. Livet handlar om att ge och ta. Sen om det är kärlek, vänskap eller livet i allmänhet. Ge och ta. Från båda håll. Men varför hålla tillbaka tårarna, ni är värda dem! För en gång skull kan jag gråta som en bebis med gott samvete. Det är jobbigt att börja något nytt men det är ännu jobbigare att bryta med det gamla. Så jag bryter inte helt, jag släpper bara taget lite. Telefon med host mum Christina igår och det känns så bra! Jag hoppas verkligen det blir det med. Jag är beredd på motgångar men jag hoppas att jag för en gång skull kan få en push framåt och få lite extra. Ödet har varit lite orättvist senaste åren tycker jag. Tycka synd om sig själv är jag fan bra på nu för tiden, skärpning!

Nutidens tjugoårskris, börja spela bingolotto haha! Lugn kväll med mat och bingolotto hos Karolina igår. Lite kul att göra något annorlunda haha. Tror ni man vann eller? Inte fan gjorde man det. Ist kommer folk med dubellotter fram och vinner 2 bilar hit och 50 000 kr till kläder och la la la. Skitspel! Men kul var det! Hoppas jag hinner besöka växjö och Karro en gång till innan jag åker bara. En vän som henne borde fan alla ha, en människa som står stadigt på jorden och är fylld med kloka ord och kärlek.

Dagen verkar bli fylld av packningsplanerande (jävla komplicerat och långt ord) och skrivning av pre departure project. Självdisiplinen har gömt sig och jag har svårt att hitta skiten! Get back here! Nehepp, lönlöst! Beger mig kanske mot ölmegatan 2 istället..