Allt rullar på, inget nytt. Hanna kom igår, en svensk tjej som ska vara här som aui pair. Blir mer och mer shopaholic och inser att jag inte sparar en krona. Men blir nog inte en stor roadtrip den 13 månaden som det ser ut nu. Gran canyon är prio ett har vi sagt. Får se vad vi gör mer. Sydafrika definitivt så fort både jag och Emelie är på hemmaplan igen. Ett äventyr jag ser fram emot jävla mycket!! 

Skypade med lillasyster häromdagen för första gången sen jag kom hit. Obeskrivlig känsla. Hon och två till är dem enda jag kan prata med i telefon eller på skype med och känna att det kvittar om jag är tusentals mil bort. Känns fotfarande som ett hopp över häcken, en gata bort eller kort bilfärd. Tre människor jag älskar så oerhört mycket och som ser mig för den jag är och inget annat. Tre människor som kan prata om vad osm helst med. Tre människor som ställt upp för mig i all skit de senaste åren. Ni är äkta! En klok människa sa till mig att jag ska sluta tänka så mycket, leva istället. Ta vara på nuet och se framtiden som en utmaning och inte ett hinder. Börjar inse sanningen i dem orden nu. Börjar se det  lite ljusare och från bättre perspektiv. Allt är inte alltid vad man ser det som vid första blicken. Snurriga tankar men på ett jävligt bra sätt!

På tisdag kväll plockar jag Karolina Myhlendorph på Charleston International Airport och den 27 oktober är det lillebrors att bli upphämtad. Om han inte kommer bort på vägen, risken verkar finnas..