Knuffa mig från något riktigt högt. Jag lovar det känns mindre. Känslan av svek och besvikelse har verkligen flyttat in i min kropp. Den hade precis flyttat ut efter en lång tid och jag trodde aldrig den sortens känsla skulle komma tillbaka. Känslan av lamhet och ynklighet är fan så mycket större än vad den borde vara. Jag har fan inte gjort ett jävla skit, inte ett ont, inte ett felsteg och du trampar på mig som om jag vore sten på en grusväg och du inser det inte ens, du inser verkligen inte vad som hänt. Svek mot någon man älskar. Känslan har nog aldrig nått dig. Människor utan samvete är nog något av det värsta som finns. Jag trodde mer om dig, jag trodde högst om dig. Du stod högst upp på min pedistal och nu har du knuffat ner mig utan att blinka, utan att tänka och utan att se konsekvenser. Så myckiet är jag värd för dig. Sten på en grusväg. Jag trodde du var min bästa vän och själsfrände, att inget kunde förstöra nu efter allt som varit.