Jag känner mig själv, jag insåg verkligen det när jag satt där och drog några djupa andetag innan jag kröp in i sanningens mapp.  Jag ångrar det inte. Det var en av de svåraste sakerna jag gjort och den som alltid kommer beröra mig mest. Men jag har vandrat hela vägen nu. Jag har inte lämnat något oberört och jag är stolt. Stolt över att jag står där jag står idag efter en händelse som denna. Puzzlet som föll börjar likna en ny bild nu. Jag bygger sakta men säkert ihop det. Jag är stolt över mig själv och över mitt arbete jag gjort genom allt detta. Rädslan blev stolthet. Stolthet. Jag kan inte ens sluta. Stolthet.