Jag är rädd, jag är förbannat jävla rädd, det skrämmer skiten ur mig. Men jag vill, jag måste inte men jag vill. Det är som att riva upp ett gammalt sår och hälla salt i men efter allt jag gått igenom klarar jag det här också. Det är alddrig någon som skulle kunna råda mig om att göra det här men ingen känner heller det jag gör. Ingen lever i det jag gjort senaste två åren. Jag är ensam i det här även om jag har människor bakom mig.
Alias Volat Propriis - hon flyger med egna vingar, jag är så jävla stolt men ändå faller jag ibland och det är jag glad för, det visar att jag har lärt mig något ur allt det här men ändå fortsatt i mitt liv. Jag slitsa varje dag mellan saknad och lycka. Saknad av människa som stod mig närmare än någon och lycka av att jag står här idag och har tagit mig igenom det här. Att jag står utan pappa idag betyder inte att jag eller han inte kan va stolt. Vi står fortfarande hand i hand. Hand i hand genom livet som jag skrev den där dagen för så längesedan. Jag vet inte vad jag kan vänta mig, jag kan bara se framåt och växa som människa, växa genom något hemskt. Jag hoppas inte min reaktion blir den jag är rädd för. Men rädsla ska också övervinnas även om det är smärta jag aldrig mer vill känna. Jag är rädd men jag är inte räddare än att våga möta mig själv och mina känslor, då hade jag aldrig upptäckt att jag är den jag är.

"Jag är så sjukt glad att jag lärt känna en sån underbar människa som du, o vet du. På något sätt är jag 'stolt' över att det liksom växt fram mod i dig som din farmor skrev. Man är aldrig förberedd på att någon dör, eller ens bästa vän sviker än. Hade man varit det hade man aldrig kunnat leva. Det jag på något sätt vill komma fram till är att även om din pappa lämnade dig så hastigt med så många frågor så har du aldrig slutat älska och släppa in människor i ditt hjärta. Det beundrar jag. När man släpper in folk i hjärtat utsätter man sig ändå kanske för att bli sårad. Och det har du blivit så djupt"
(Sms från en vän så klok att jag inte kan annat än beundra henne och älska henne för att hon är den hon är och för att jag fått lära känna en människa som henne)