Be careful what you wish for
2010-05-31 kl. 15:44:59
Gjorde krabbelurer till frukost och jodå dem gick hem tror jag. Familjen Liegl är på G att bli européer och dem kommer aldrig erkänna det haha.
Sitter och funderar över människor hemma, om mina planer för kommande år och över hur glad jag är att jag tog steget och vågade åka hit. Jag ångrar det inte för en sekund även om vissa dagar är fyllda med saknad av Svergie, familj, vänner och småsaker man tidigare inte tänkte på. Men vet ni vad? Det är värt det! Jag kommer ha ytterligare en erfarenhet i min ryggsäck efter detta året. Varje dag lär jag mig något nytt om mig själv. Att vara människa är lätt men att vara mänsklig är inte lika rätt alla gånger. Att gå sin egen väg och inte följa i andras fotspår. Plocka lite här och lite där men skapa sin egen väg, det är något alla borde tänka på en extra gång. Vill man va unik eller vill man va precis som någon annan? Jag är inte bättre än någon annan och vi har alla bra och dåliga sidor. Vissa tänker bara efter mer på hur man använder dem.
- Semester till Atlanta i juni
- Helgkurs till Florida slutet av juli början av augusti
- Hanna Larsson från Sverige flyttar hit som au pair i augusti
- Karolina kommer och hälsar på i augusti
- Semester till Michigan i slutet av september början av oktober
- Lillebror i november? Ja mamma han måste!!
Mitt år kommer gå fortare än vad jag trodde. Om det blir att jag förlänger är för tidigt för att säga men en fågel viskade om Las Vegas och Californien nästa sommar haha. Jag tar några dagar i taget och låter ödet styra lite extra.
Läser mail, bloggar och facebook. Hittar saker som gör mig förbannad, ledsen och besviken men guldkornen som dyker upp är så mycket mer värda och slår undan allt det andra. Ärlighet, respekt och vänskap, det förvånar mig fortafarande hur blinda folk kan va. Hur tänker vissa människor och vad betyder förtroende för andra? Jag bryr mig även om jag befinner mig på andra sidan jorden. Jag lever fortfarande i samma liv! Jag hoppas det är värt det för ni gör er själva en tjänst gentemot mig och det tackar jag för. Vissa människor är bara patetiska rakt igenom och vissa verkar inte tänka överhuvudtaget. Minnen är minnen, inte mer. Dem betyder helt plötsligt ingenting. Öppna ögonen och sluta leva i en drömvärld. Jag kommer stå där om ett år eller två , hur jag tänker då kan jag inte svara på men tiden läker inte alla sår mina vänner. Tro inte jag har glömt och allt blir som vanligt. Då känner ni inte mig så väl som jag trodde.
Happy memorial day!
Kommentarer