Det finns många saker man önskar man gjort i livet, många saker man önskar man inte gjort. Att man inte kan spola tillbak och radera är ibland förjävligt men det är livets grusväg liksom, hård och knagglig. Det är förjävligt men vad gör man, vi har ingen makt, jag kan inte förändra världen bara för att den inte passar mig, jag står som en nål i en hölstack utan makt och utan talan. Jag kan bara leva mitt liv så gott jag kan och låta ödet leda vägen.

Att drömma är normalt, du drömmer saker du hatar dig själv för, du drömmer saker som får dig le när du öppnar ögonen, du drömmer saker som får dig vilja blunda och aldrig mer öppna ögonen, på gott och ont. Jag drömmer om mycket förjävligt just nu, det är bara drömmar liksom men ändå, slår mig stenhårt. Vill drömma om mer resor, tillbaka till thailand, asien över huvudtaget, london, fler ställen här i usa där jag befinner mig nu, om framtiden och om vad jag vill bli senare i livet. Vill se lite positiva drömmar, kan du langa några John Blund eller är de bara värdelöst pulver du har för tillfället?

Livet är en resa med uppochner gångar. Berg och dalbana som aldrig tar slut, tåget går och går. Men man måste acceptera det. Man kommer vara med om förjävliga saker, dem behöver man inte acceptera men att acceptera livets resa och dess uppochner gångar är inte något man kommer undan. Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta! Det är ju en gåta i sig för att det aldrig går att uppnå. Ingen är som stålmannen, batman eller askungen. Jag är bara jag, en nål i en höstack utan makt. Makt över livet iallafall, makt över mig själv har jag. Jag väljer mina genvägar och mål i livet men även där uppstår hinder. Att acceptera, det ska jag jobba på. Detta året kommer bli tufft, underbart och förmodligen min största lärdom i livet. Jag har haft mycket de senaste tio åren, skilsmässa och flytt, bråk och förlust av en förälder. Men jag står här idag, stolt över mig själv och vad jag åstakommit. Stolt över vad jag har framför mig i livet. Med ett öga på horisonten och det andra på omvärlden.

Somnar med huvudet fullt av tankar och önskar John Blund tar med sig dem för ett slag. Jag är lycklig, jag är stolt, jag är glad att jag är den jag är oavsett hur patetiskt ett sånt här inlägg kan bli. En blogg är personliga tankar, jag kan bara dela och låta folk tolka och tänka själva.