Fjärdetillfemtondeelvadagar

2011-11-04 kl. 00:26:36
Grattis på födelsedagen Johanna.. Jag borde sova och hoppas på paket och frukost på sängen som när man var liten. Vilken tur att jag är medeten om illusionen och min ålder. Saker förändras, livet har sin gång, upp eller ner. Varit några uppdagar nu med familjen på besök. Inser inte hur mycket jag saknar dem förrens dem är här och tiden springer iväg, ingen tid till något. Hemma i småland är inte hemma men här är heller inte hemma. Småland är familj och barndomsminnen och få vänner, inte mer. Men gävle är ansvar, nytt folk, skola, pengakriser men också väldigt schysst lägenhet, härliga människor, lärdom, jobb, gemenskap. Men varför är inget hemma? Ångest, schizofreni och dumhet; got em' all!

November rullar in, december därefter. Många datum, många dagar, mycket minnen, upprivna sår... Det gör ont, fruktansvärt ont att inte kunna vara bland familjen under denna tiden, inte för julen skull, för pappa skull, för minnet av honom, för att ta del av minnen andra har om honom, att läka med hjälp av upprivna sår. Låter självdestruktivt men det är en otrolig känsla. Skrämmande, ledsamt, gädjefullt. Tårar, skratt och sorg som skär som en kniv. Men på andra sidan denna bergochdalbana av känslor och insikter finns det ljus. Ett ljus som blir ljusare för varje dag.
Som i 3 år innan kommer jag vänta på samtalet som aldrig kommer denna dag. Jag vet det inte kommer och ändå gör det ont.
Lyssnade på Mikael Andersson idag på föreläsning i skolan. Mannen som skrivit, armlös, benlös men inte hopplös! En man med fruktansvärt beundransvärd livsinsikt. "Säg inte att du gett upp; säg att du valt en annan väg" - M. Andersson.
Han pratade om mod för att va annorlunda och för att våga sticka ut och va unik. Han pratade om livssituationer och hans sätt att finna lösningar. Att människors syn och dagens forskning inte alltid har sagt sista ordet. Vilja, mod och livsglädje. Motivation! Denna föreläsning var oerhört givande inte bara för att Mikael är en stark människa utan för att många kloka ord sas.
jag önskar livet vore annorlunda men jag kan bara göra livet till vad mina resurser tillåter. One step at the time, I got the world under my feet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: