Två steg fram, ett steg bak
Såg precis en skata dyka ner i gödselbrunnen för er som undrar. Även att bo på landet har sina fördelar, pfff jag ljög igen! Inte om skatan utan fördelarna!
Det är inte ofta jag har plockat ur och i diskmaskinen, ätit frukost och klätt på mig innan klockan elva, poäng till mig helt klart! En natt utan förjävliga drömmar kanske gjorde susen?
Nehe, dra en kopia av mitt projektarbete och anteckna lite inför föreläsningen nästa vecka. Lite mer nervös denna gången konstigt nog. Känns inte som om det är en lika stor del av mig längre och samtidigt som det är ett plus skrämmer det skiten ur mig. Vad står jag nu?
Inleder helgen med att övertänka som Josse hade sagt. Att jag ska läsa en bok nu får mig också undra vem fan jag är haha. Läskigt va mycket man kan inse en fredagmorgon som denna.
En vän hittade bättre ord, klockrena!
Sikta på månen, faller du hamnar du på en stjärna
Nu har jag förvirrat mig själv haha, usch då. Ett försök att sova kanske borde prövas.
Lite jobb i helgen som det ser ut nu, äntligen! Får se vad som händer mer. Sova ska jag definitivt göra, och springa några mil. Äh vem försöker jag lura, g'natt!
En dröm, en verklighet
I carry your heart with me, I carry it in my heart,
I am never without it, anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me is your doing, my darling I fear
no fate, for you are my fate, my sweet, i want
no world, for beautiful you are my world, my true,
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows,
here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;
which grows higher than soul can hope or mind can hide
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart, I carry it in my heart
Det finns inget jag kan göra mer än att fortsätta leva! För dig, åt dig, med dig.
Charleston, South Carolina, USA
Jag behöver jobb och det nu! Fattig och uttråkad så in i helvete. Vardag och helg, samma sak numera. Att man är 19 nu kan jag inte påstå ha förändrat något speciellt, det är ungefär som 17, tråkig mellanålder!
Farsdag på söndag, årsdag strax efter det. Känns inte just nu men det kommer, jag känner det på mig. Kan inte fatta att det gått två år sedan jag såg dig första gången. Det är en sjukt lång tid som känns som igår. Overklig verklighet, sanna ord det där!
Men jag är lycklig och det är fan huvudsaken! Jag lever och klarar stå på egna ben! Va finns det och va stolt över om inte det!