50 minuter kvar! Konstig känsla  det här asså haha

Min första intervju med en familj från USA imorgon. Kan inte sova, nervös, tankspridd, smått förvirrad.

Jag är på G att vara med om en av mitt livs fördmodligen största upplevelser. Jag är förväntansfull och rädd.. Rädd för hur allt är när jag kommer hem igen, vad kommer ha förändrats, vilka kommer ha försvunnit, hur kommer jag vara? Ett år låter länge men är ändå en liten tid av ens liv, men ändå långt liksom, usch. Allt kan ses ur olika synvinklar, på olika sätt. Nackdelar, fördelar, erfarenhet, misstag,  en lärdom. En upplevelse att bära med sig hela livet, positiv som negativ.

Låg och tänkte på hur många jag kommer sakna. Det känns att lämna dem man tycker om. En självklarhet kanske annars vore det konstig. Men egoismen kanske vinner ändå och jag gör detta för min skull.

Allt från småsaker som tv program jag missar (jag vet är tönt) till hur stora saker har förändrats eller inte tills jag kommer hem. Smått skrämmande tanke.

Men ändå är jag sjukt taggad inför att åka även om det låter som raka motsatsen. Usch, borde sova. Dem ringer om 12 h och 18 min!

Haft en toppen helg med syster och annat trevligt folk. Precis vad jag behövde. Att ha en lillasyster som henne är helt jävla underbart. Hon är en bästa vän, en syster utan blodsband, en människa som alltid ställer upp och som känner mig utan och innan. Känslosamt det här asså men hon är så mycket i mitt liv. Så mycket minnen. En barndom utan henne hade inte gjort mig till den person jag är idag, sån betydelse har hon ör mig. Jag skiter i vilket, jag hittar inga ord men jag vet att hon känner mig allt för väl ibland.

Drömmar, telefonsamtal, skogen och jakten. Lite för mycket som påminner om dig just nu pappa. En tuff period på ingång, eller utgång? Jag vet inte. Vet lika lite som jag gjort sen dagen du försvann. Det gör ont att tänka på det, dig, den dagen. Livet står helt stilla och en känsla av besvikelse når ibland fram. Jag hoppas det vänder. För jag vill inte göra dig besviken. Jag vill att du ska vara stolt över mig. Jag vill komma härifrån och göra något för min egen skull. Hatar att vänta på något jag inte ens vet vad det är. 

Skrivkrampen är över och bloggen är återupplivad. För min skull, ingen annans! Jag skriver vad som faller mig in. Känslosamt och tråkigt? Mina tankar, det är det jag vill få ur mig. Det glada vill jag behålla. Förvirrande.

Verkar bli roadtrip till gekås imon. Kan sluta hur som helst. Lite sömn efter en helg som denna känns behövlig.

Sanna ord det där. Man kan inte vinna över sig själv eller över sina problem. Man an hantera dem och lära sig utav det. En bit på vägen mot segern som är att lära känna sig själv och sina gränser. Vi är alla unika individer, unika idioter och unika underbara människor. Alla har alla sidor men bara vissa speglar en personlighet. Under ytan är två ord man ofta glömmer.

Min hjärna tänker alldeles för mycket nu förtiden. Blir helt galen och knäpp, vilket jag redan är men tänk att det blir ännu värre! Trodde inte det gick men joho visst så. Mentalsjukhuset nästan haha. Ne fy, så illa är det inte. Min hjärna motionerar sig och motion är bra har jag hört.

Varför är man inte tankeläsare? Vilken egenskap det hade varit. Dock hade den behövt va av- och påslagbar. Vissa tankar vill man nog inte höra. Hade behövt egenskapen nu iallafall. Förvirrande och galet. Bra och dåligt. Kul och extremt långtråkigt. Mycket pågång i livet just nu.