Kärlek och vänskap är nog närmare besläktat än många tror. Känns som om det egentligen är samma sak fast ändå inte. Fösöker hålla isär det när det gäller mycket och många men oftast flyter det ändå ihop på något sätt. Vart man står i andra människors ögon och vart dem står i mina är också frågetecken som finns många av nu. Lever här borta nu. Men här borta är väl ändå hemma också? Allt är samma värld och samma planet. Klarar all sorts vänskap den distansen i samma värld? Jag börjar tveka, utan att ha dåligt samvete. Det jobbiga är att lyckas förklara vad tvekan innebär. Jag vet knappt själv det är där största frågetecknet ligger. Jag försöker tänka att detta är en del av mitt liv och en del av all lärdom och alla hinder i livet. Utan dem blir livet inte ett liv utan bara en lång linje av ingenting. För att ett liv ska va ett liv ska det vara en bergochdalbana av lycka, glädje, sorg, vänkskap, lärdomar och kärlek. För vem lever det perfekta livet? Ingen. Det finns ingen som är felfri men det finns dem som försöker och dem som inte försöker. Dem är det stor skillnad på. Vissa behöver öppna ögonen och se livet från en annan sida. Vissa borde kasta sig ut och uppleva livet för att se vad det innebär och inte behålla flytvästen på genom hela båtfärden bara för att personen är rädd för att misslyckas. Misslyckas är att lära, lära av sina misstag är att leva.

Alla är olika, alla är unika, alla är sin egen. Alla ser saker på olika vis, alla hanterar saker på olika vis, alla människor ser olika följder på olika vis. Det är inte konstigt att folk får välja sida och allt blir kaos. En del av livet som rent ut sagt är förjävlig. Men vi lever väl livet? Vad kan vi då göra år saken mer än att fortsätta leva? Lära och fortsätta. Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta... det är en gåta av en anledning! Man behöver inte alltid förlåta men man kan inte sluta leva. Man får ta beslut som ibland gör ont och som ibland betyder mer för dig än någon eller några andra. Men man ska stå för sina beslut och man ska kunna stå för vad man säger. Jag står på gränsen mitt emellan. Vilsna tankar blir till tårar och tankar. Atlanten är stort men det är samma värld, eller hur?

Svenskt knäckebröd och svensk choklad! - min dag är räddad! Ett par skor, en bikini, svensk ost, lite av varje i min efterlängtade blåa låda. Vita paketet innehöll bland annat detta;

Gårdagen var mäktig, kändes som om jag åt hela dagen. Kände mig som en björn som proppat i sig mat för att överleva hela vintern.. och tro mig jag hade till och med kunnat gå i ide så trött var jag! Blandade en del mojitos och det verkade uppskattat. Imorgon kanske vi slår på stort och gör lynchburg lemonad eftersom det är vänner från kalifornien på besök. We'll see, we'll see!

Har aldrig sett så mycket optimism som idag innan vi skulle till stranden. Det är mulet, det småregnar och alla verkar lite tveksamma. Men säger någon, vid kusten är det alltid bättre! Ja men inte när kusten ligger en kvart bort haha. Packar alla leksaker, strandmattor, handdukar, badkläder, tältet för småbarnen, stolar och allt det där man har till stranden när barn är inkluderade. Öppnar garaget och ser hur regnet fullkomligt öser ner utanför, två sekunder senare - sol! Backar ut bilen och vips så börjar det spöregna igen! Regnar hela vägen till stranden - inte lite heller! Parkerar bilen, solen kommer och vi njuter av 3,5 h sol och bad tills vi anar oråd av åskan som närmar sig. Packar ihop tält, handdukar, duschar av barnen, letar reda på saker och ja allt det där och beger oss mot bilen. Hinner knappt stänga dörrarna på bilen innan regnet öser ner igen! Jo tack, optimistiska var vi och en bra dag fick vi! Ikväll ska föräldrarna ut med vänner så jag ska slå på en film, slå på babymonitorn och helt enkelt va barnvakt åt sovande barn haha.

Paket från victoria's secret, kom kom kom! Haha