first time.
rummet var kalt och kallt, några ljus tända, stolar med biblar på och mitt i allt en öppen vit kista. i kisatn fanns det mina ögon inte ville se. övertäckt ansikte. bara synlig överkropp med en vit rektangulär skjorta. precis som på film och händerna knäppta på magen. allt var så overkligt, det var inte min pappa som låg där, kall och vit om händerna, blåa fingrar med mörka naglar.
det var som taaget ur en film då personen står vid kistan och gråter. fast i detta fall var det ingen film, jag var den gråtande personen, personen som allt rasat för. personen som förlorat sin pappa vid 17 års ålder. personen som förlorat sin hjälte och sin trygghet. en hjälte och trygghet hon precis hittat tillbaka till.
att ta i någons hand och bara känna tomhet, ingen värme tillbaka, ingen svag tryckning i din hand utan bara livlöst, stelt och kallt. panikkänslan i kroppen som sa till mig att inte bli hysterisk var stor. jag ville antingen springa och aldrig stanna eller stanna vid kistan och aldrig släppa den kalla handen som en gång hålt min och varit varm.
att lämna honom där, ensam och kall. jag visste att när vi gick därifrån skulle han in i kylrummet igen. mörkt och kallt. helt ensam. tankarna snurrade och jag ville bara sjunka ner och försvinna in någon stans.
ist gick jag därifrån och lämnade min pappa i den vita kistan. orken kändes helt borta och tårarna rann. att lämna någon du älskar så och du vet att du aldrig kan hjälpa var hemskt.
allt var både fint, äckligt, hemskt och overklig på samma gång.
trodde aldrig detta hände mig men det gjorde det. och det händer fort. på två veckor kmr min pappa både ha dött och blivit begraven. dem två veckorna fanns inte i mitt liv innan.
men nu måste jag igenom allt, klara det. inte bara för min skull utan för jag vet att pappa velat det. han ville alla väl men han klarade inte av att vilja sig själv väl och söka hjälp. om du ändå gjort det så hade jag fortfarande haft min pappa i livet, en pappa att fråga, ringa och prata med när allt kändes uppochner. som nu, men vem ringer jag nu. allt är bara så tomt och jag saknar dig. finns ingen möjlighet för någon annan att förstå hur jag känner och det begär jag inte men om det ändå gjorde det. känner mig bara så ensam men ändå inte. vill bara försvinna och nästa stund vill jag leva vidare för pappa.
men jag vet inte, allt är konstig, finns inge manual hur man ska tänka och bete sig i ett läge som detta.
man kan bara fortsätta med livet och se vart det tar en.
men att en död människa kan se så fridfull och hemsk ut på samma gång är sjukt. hoppas ingen får uppleva samma sak som jag för det är en grym verklighet.
thoughts.
har du ngn gång känt dig som om du var den enda person i din närhet, som om du var helt ensam men ändå inte?
allt är inte som det borde just nu, så är det väl alltid men just nu är det verkligen tomt. tänk om man bara hade ngn som höll om en och sa att allt ska bli bra, ngn som ger dig en kyss i pannan och bara finns där. önskningarna är många och få slår in.
men så känns det just nu, som om jag står ensam på jorden, vännerna och familj finns där men ändå inte, det är som ett vakum där bara jag får plats. ensamt och tomt, så känns det.
när det var såhär innan ringde jag och pratade med dig, du förstod och talade en till rätta, sa att allt skulle bli bra och jag trodde dig. varför sa du inte samma ord till dig själv. det hade hjälpt, det hjälpte mig.
varför pappa, äntligen var allt bra, jag kände ingen ilska mot dig längre för skilsmässan. jag hade glömt, gått vidare och allt var bra och nu detta. aldrig mer kan jag ringa och prata med dig, känna att det finns ngn som alltid lyssnar och som har livserfarenhet till allt. det kändes som om du hade svar på allt.
tomheten efter dig kmr aldrig försvinna men jag måste lära mig leva med det.
sanningen är den svåra verkligheten, drömmarna är dem falska förhoppningarna
you can walk in ages without getting anywhere
så känns det, inga tankar inga ord. bara tillfället som är. framtiden är oviss och allt oklart.
men vad gör man?! livet går vidare som om inget hänt, visst är det jobbigt men vad ska jag göra?
ett ljus i livet som snabbt släcktes, saknar dig pappa <3
skola imon, känns bara tungt, orkar inget ändå. allt är bara tråkigt och svårt, kan inte koncentrera mig ändå. men sitta hemma gör inget bättre.
får la fortsätta som vanligt, det var meningen med allt. inget skulle stanna.
kanske skulle sova nu...
00.49
Parken i fredags, bättre har det väl varit men men, parken är alltid parken. jkpg idag, shoppat med kusinen, trevligt trevligt även om soppingen var till ett mindre trevligt tillfälle.
En klänning, örhängen, halsband och kofta blev det. Kusinen hittade lite mer men men. Trevligt iaf :) Tack <3
Sitter med Diddi nu, klockan börjar bli lite mkt. Kanske skulle sova? Bara slappat hela kvällen, sometimes you actually need it, haha.
Torsdagen närmar sig, för varje dag blir jag räddare, men för vad vet jag inte. Känslan av panik kryper i kroppen och jag vill bara springa, gömma mig för allt och låtsas att allt var som innan. Att det där telefonsamtalet aldrig behövts ringa. Att jag skulle varit hos dig i helgen och allt hade varit bra. Men nu är det inte bra och hela min kropp säger emot mig. Allt jag vill är att ha dig tillbaka.
Du var min trygghet, min lyssnare och min styrka. Saknar dig pappa.
Hoppas du mår bättre nu, ville hjälpa dig, mer kan jag inte säga eller göra, inget blir ogjort.
Älskar dig <3
fuck everything.
trodde inte sådant hände mig, trodde det var sånt som inte existerade, sånt som bara andra människor genomgick.
men sanningen nådde mig med och det var den längsta torsdagen i mitt liv.
jag älskade och älskar dig pappa, övr allt annat.
du var min hjälte, mitt ljus, mitt hopp och min längtan. du var mitt allt. och nu finns du inte mer.
jag lever i ditt namn, i ditt hjärta och för dig.
kärlek är bara inte ett bortslösat ord, nu vet jag vad det står för.
älskar dig pappa <3
sanningen är hemsk, drömmarna är bättre
en vecka.
Älskade Pappa
Nu är Du fri, nu mår Du bra.
Med den tanken lever vi vidare.
Vi saknar Dig, minns Dig som Du var
och bäddar ner Dig i våra hjärtan.
Vi älskar dig så.
Sov gott Pappa.
Vi saknar dig.
Johanna och Tobias
overkligt.
även om jag inte förstår så försöker jag, jag vill veta hur du ville, hur du ville jag skulle ta det, hur du ville jag skulle reagera, hur du ville jag skulle fortsätta leva. hur du ville allt skulle bli.
äntligen mår du bra och jag ser dig framför mig, tittandes ner på mig och jag ser hur stolt du är. jag ska göra det jag kan för att du ska sakna mig som jag saknar dig.
jag älskar dig pappa, och kmr alltid att göra <3
boys are stupid, throw rocks at them. . .
. . . eller hur var det Diddi? Ska vi hålla fast vid det eller?
Ännu en lördagkväll utan ngt kul, plugg plugg plugg. Orka va fan. Jag ger upp, det får gå hur fan det vill. Så känns det som iaf, och det är inte speciellt bra eller?!
Var på Navet innan med syrran och träffade Lina, inte ofta nu förtiden ju, illa det med. Vad säger ni tjejer, Chaplin eller lillstugan snart igen. It's been way to long now.
Tittat på Freaky Friday med syskonen, så kul har min lördagskväll varit.
Gått en mil, rott en km och cyklat 20 min, Diddi va fan händer, haha. Aja, känner mig duktig iaf.
Kanske ska sova nu, middag hos farmor & farfar imon. Händer inte ofta så får väl bara le och se glad ut.
Goosh, om det bara kunde försvinna. Orka fan inte mer nu. Har tillräckligt annat att tänka på. Det är jobbigt nog som det är. Tenta, prov, plugg. ORKA.
Everything will crash, and I hope this will cras with it.
TYS <3 finns inga ord bara tankar.
Nighty night people
snö snö snö
Kom från Marocko igår, 26 grader, sol, bad, shopping och mat. Lite surt att komma hem faktiskt men föredrar nog ändå Sverige. As they say, home sweet home
Veckan har varit helt okej, Marocko med syster. Varför begära mer? Solat, badat och käkat. Helt okej semester med stenhårda sängar, fy fan säger jag bara. pain!
Ingen fest blev det men orka sörja för det. Parken den 23 ju, sen tomte. Det lär bli nog festat, haha.
People changes, things goes wrong, shit happens, life goes on
- Orka att det stämmer så bra, finns inget som varar för evigt.
Livet är som vanligt, upp och ner med mkt skit och mkt flum.
Du blir sämre varje dag känns det som, jag har insett verkligheten, måste ändra på mig för att du ska orka. Jag vet att du vill väl men jag klarar det inte, du bara ger upp, smärtan verkar tagit över ditt liv och det syns så väl. Vill hjälpa men står där med ilska istället. Vet att dete är svårast för dig, mn jag vet också att du borde gjort ngt mkt tidigare innan allt annat tog över. Förlåt, jag ska försöka, verkligen försöka. <3
Pappa i helgen nu då. Skönt med lite omväxling från allt annat. Men massa plugg ju, missat jävligt mycket. Men men, skulle åkt en vecka till om jag kunde. Får la plugga järnet och se vad som händere. Kemitenta snart gör ju inte det hela bättre. Som sagt; life goes on..
Fan va kul och träffa allt folk iag. Tro dete eller ej men saknat er som fan. Vissa mer och vissa minder xD hahaha.
Syster var med idag med, ja ja, förstå gången du möter "kanelbullen" i nyktert till stånd. haha. you go girl!
Oroa dig inte Diddi, I'm back, and you know it. Saknat dig mest <3
Aja, käka lite och öppna försenade födelsedagspaket är aldrig fel. Ha ett kul liv folket, det tänker jag ha.
in marocko
varmt och skont, drinkar och killar, vf klaga over livet?
vissa saker vill man nog egentligen inte veta, detta var en sak, men men, shit happens
solbrand och snart 17, haha, patetiskt liv men wtf, jag lever och har underbara vanner, ni betyder fan allt
TYS, v ar och forblir oslagbara, alskar er, utan er hade livet varit borta for langesedan. <3
nog med negativitet, ska dra ut och kaka nu sen ta en drink med syster :D
life is good and we do not care about you, we have had enough.
livet leker,