lördag.
eftersom ida så snyggt tagit tag i sitt liv och skaffat en blogg så får la jag börja skriva i min då.. men hennes är ju så jävla mycket intressantare även om jag fattar hälften.. men det är inget jag kan rå för?! jag skyller allt på ida
borde gå med hunden. mamma kommer låsa in mig annars. ifs slipper jag ju det då men aja.. nog om det
plugga? dum fråga. komemr aldrig orka ta tag i det. resultaten kommer bli därefter men jag orkar bara inte.
skolan är så jälva tråkig.
kan det inte hända ngt?! varför ska allt stå så jävla still. samma sak, dag ut och dag in.
stora frågan just nu. vad händer ikväll? troligen blir det en runda till stina. vad som helst är bättre än och sitta hemma.
vissa saker blir nog ta mig fan aldrig som man vill oavsett hur mycket man kämpar. vissa människor förblir den dem alltid varit. va fan finns förändringarna när dem behövs som mest?!
aja, detta var ju intressant.. eller? tror fortfarande ida vinner men vi har bara börjat.
we'll see. maybe life will change soon..
there's no need to pretend, this is my life
fy fan vad jag hatar verkligheten. utan tvekan skulle jag ge nästan vad som helst för en minut med dig. krypa upp i ditt knä och känna sig betydelsefull igen.
jag vill vrida tillbaka tiden ett år och göra allt bra. känna att mitt liv funkar som ett normalt och inte som en jävla berg-och dalbana som vägra stanna. jag mår illa. jag vill inte åka mer.
jag vill vara med dig igen pappa. med dig kändes allt verkligt. nu är allt en ända jävla röra.
det finns vissa människor jag aldrig klarat detta utan. ni är guld värda!
en kväll med tankar.
sista gången vi träffades, farsdag... du fick ett kort och ett ljus som du hade tänt den där dagen.. den där dagen då allt gick fel och du lämnade din familj utan ett ord, med dina barn i dina tankar genom ett ljus.. så tolkade jag det iallafall..
jag hoppas du tänkte på oss och ville oss allt väl även om du valde fel väg
det har gått fyra månader nu
för varje dag som går saknar jag dig mer och mer. tanken att inte kunna ringa dig när jag slagit det dät numret som jag kan så väl får mig att vilja försvinna och bara lämna allt.. jag förstår inte hur du kunde lämna oss så där, det var inte du, det var inte den människa jag kände, det var inte min pappa...
du gjorde allt så sjukt overkligt och så jävla konstigt.. du vände min värld upp och ner på den där sekunden du valde att försvinna...
du anar inte hur mkt jag saknade att få ett sms av dig i frankrike, så där som du alltid brukade skicka när jag var iväg.. och din röst i ett samtal när jag kommit hem där jag berättade om allt och du bara lyssnade och sa att du var stolt över att jag åkt och gjort resan.. allt det där saknar jag, och du har inte ens en aning om det..
du bara tog ditt beslut utan ett sista ord till mig, din dotter..
jag fick en kram, några tårar på min axel, ett kort samtal på tisdagen och ett tyst röstmeddelande på telefonen..
det är min sista kontakt med dig, om du bara hade visat mig lite innan.. om jag bara svarat den där dagen i telefonen...
hade du lagt på? hade du bara varit tyst? hade jag fått vara med om dina sista sekunder i livet? vad ville du? varför ringde du mig? för att visa din tanke?
snälla pappa, varför? jag kmr aldrig kunna förstå...
och för varje dag blir jag mer frustrerad, mer ledsen och mer vilse i mig själv...
jag saknar dig så jävla mkt, min hjälte, min trygghet.. min pappa!
jag älskar dig över allt annat, hoppas vi ses ngn gång där i framtiden..
då ska jag få svar, då ska jag lämna detta bakom mig..
men tills dess får jag lära mig leva med känslorna som ingen borde få bära..
jag älskar och sakanr dig pappa <3
tråkigt.
sitter i skolan och väntar på ida, boring!
blir la att vi drar och fikar, (vilket jag råkade säga att jag bjuder på) sen blir det en snabbis till värnamo.
känns skönt att du vill följa med, det betyder mkt :)
jag vet inte, men jag måste göra det..
skolan kan dra åt helvete, ligger efter i allt och orkar verkligen inte ta tag i skiten.. måste jag? aa, det är ju det som är så jävla jobbigt, kmr bara massa nytt hela tiden...
men men, det löser la sig som allt annat.. just nu är det en dag i taget för framöver blir det ett helvete
hatar dig, jag gör verkligen det, jag insåg det inte först men du har visat vem du är och du tog allt ifrån mig, du är den som bode tagit fel väg, bara så du vet är du inte värd något i mina ögon längre
fredag. ännu en dag som alla andra..
va finns det och skriva..
vill folk höra om ett liv i helvetet?
kanske inte men vad bryr jag mig, skit i och läsa då!
sista dagen nu, sen lov. så jävla skönt, behöver det även om det kmr bli massa plugg och en del jobb. men aa, slapp franskaprovet idag iaf. skönt mde lite mer tid.
ingen koncentration eller ork, sitter bara vid teven eller datorn hela dagarna.
ibland utan tankar ibland med för många..
låta tårarna rinna, helt i sin ensamhet är en frihet.du känner allt försvinna, det blir lättare att bära all skit.
jag har varit så jävla ledsen, så jävla besviken, så jävla vilsen i mig själv. men vart är ilskan? jag vill känna ilska mot dig för att må bättre själv. är det orättvist?
jag vet inte, inget är som det borde vara längre.
saknar kärleken? vem fan vet. är den värd att bli saknad? jag vet inte det faktiskt. den ger nog mer besvikelse och tårar än lycka. men aah, livet blir som det blir. jag råkade bara ta en dålig lott.
vad vore livet utan tårar? utan lycka och utan svek? helt meningslöst, så varför klaga?
sakanr dig syster <3 vill att allt ska bli som förr då vi sågs jämt
du är en del i mitt liv som inte kan ersättas. älskar dig therese. <3
TYS <3
torsdag.
för mig var du en trygghet, tröst och en pappa som betydde så jävla mkt. efter allt du utsatt oss för, din förra familj, din nya familj. efter allt du och jag gått igenom som far och dotter. hur vi varit rivaler i många år och äntligen hittat varandra. sen bara försvinner det. hur ska jag tolka det? hur ska jag kunna gå vidare när du inte ens gav mig ett svar. hade du ens pratat med mig om jag svarat den där dagen? eller hade du bara låtit det var som det var, helt tyst..
dagarna passerar som om inget hänt, livet går vidare. folk hörde av sig och skickade tankar. efter begravningen kanske en vecka, sen dog dete sakta ut, precis som om folk glömt, som om det var över. jag klandrar ingen, det är inte erat ansvar men påbörja aldrig en tröstande hand om ni inte kan fullfölja den för en halv tröst är det värsta jag kan få nu. det betyder inte ett jävla dugg, då kan ni låta bli. men ni som skäner en öppen famn, ringer och bara pratar, tar mig med ut. det är ni som betyder, det är ni som verkligen är värda mkt för mig.
ni kanske tror att när jag klarat begravning och så så är allt bra. men vet ni, det finns något som heter chock, som kan vara länge. det värsta kanske inte ens ha kommit vad vet jag. för för mig är varje dag ett helvete. ett glatt helvet hur illa det nu än låter.
oavsett det här så finns det tillfällen jag skratta, ler åt inget viktigt men unnar mig själv ngt för att orka med.
men vet ni, jag ska gå vidare. jag ska leva med min pappa. han ska gå hand i hand genom livet med mig. han ska peppa mig som han alltid gjort när jag varit ledsen. för jag vet att han finns där någonstans, jag känner hans lukt, hans skägg mot min kind, hans omfamning.
jag känner hans kärlek och hans smärta.
hand i hand genom livet pappa, jag ber dig, lev med mig. idag och imorgon. natt och dag.
min saknad kmr dämpas men aldrig minska.
jag älskar och saknar dig håkan skoogh, du blev 44 och ett halvt år.
du var min trygghet, mitt ljus och mitt hopp. <3
thoughts are getting to close now, it's hard to fall asleep.
I had the answers to everything
But now I know
That life doesn't always go my way
tankarna kommer smatidigt som tröttheten, vill sova men kan inte. något långt där inne stör. om jag ändu kunde gå vidare..
I'm not a girl
But if you look at me closely
You will see it in my eyes
This girl will always find her way
året som gått.
hamnade helt otippat i någons säng (a) det är inte som du tror, haha
2. Höll du några av dina nyårslöften?
orka nyårslöften
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
naae
4. Dog någon som stod dig nära?
ja, min pappa
5. Vilka länder besökte du?
marocko
6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
kärlek som inte består av otrohet, tjafs och svek
7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
15 och 29 november :/
8. Vad var din största framgång 2007?
att våga vara mig själv
9. Största misstaget?
skaffa falska vänner och hålla med på folk som inte förtjänar det
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
hmm, minns inte
11. Bästa köpet?
inte en aning faktiskt
12. Vad spenderade du mest pengar på?
hmm, kläder och löshår
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
min pappa och jag kom varandra närmare :) innan allt rasade ifs :/
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
alicia keys - no one, tears in heaven - erc clapton, som en bor över mörka vatten, under ytan och många många fler.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
ledsnare helt klart
16. Vad önskar du att du gjort mer?
umgått med min pappa, tagit vara på tiden man egentligen bara skiter i
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
skitit i skolan och intehållt på med en viss person
18. Hur ska du tillbringa julen?
vem vet? en dag i taget
19. Blev du kär i år?
kär och kär, känslor fanns det iaf
20. Hur många one night stands?
haha, det beror på vart gränsen går? :O
21. Favoritprogram på TV?
70's show, prison break och många fler haha
23. Bästa boken du läste i år?
hmm, inte fan var det candide iaf. UNDVIK DEN FFS!!
24. Största musikaliska upptäckten?
haha, sjöng visst singstar en gång
25. Något du önskade dig och fick?
björn borg trosor, haha. no comments
26. Något du önskade dig men inte fick?
kärlek?
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
tillbringade dagen i marocko, sol och bad
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
om min pappa inte valt den väg han gjorde :/
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
slappt, orka bry sig, party, you name it xD förändring är det bästa :)
31. Vad fick dig att må bra?
vännerna
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
hmm, inte en aning va fan, haha
33. Vem saknade du?
pappa <3
34. De bästa nya människorna du träffade?
hmm, träffat ngt nytt folk vet jag inte? fest är alltid fest liksom.
men sigvardsson är definitivt ett plus i mitt liv :) hmm, många fler också, TYS <3
äntligen.
mkt grattis och många kramar :)
när tankarna blir mer som verklighet.
varför just jag? sånt händer inte en själv eller ens närmaste, det är sånt man hör om.
varför känns sanningen så avlägset påträngande?
vill bara vakna imorgon och känna lycka, kan det va möjligt efter all jävla skit.
nästa dag vill jag bara vakna och tänka att jag befinner mig hos pappa, i hans famn som när jag var liten.
minnerna för dig är allt för få och jag saknar dig mer än allt annat, om du bara hade gett mig en förklaring, ett brev, ett samtal, vad som helst pappa. inte bara gett upp så. det var inte likt dig bara. kan inte inse verkligheten.
kom tillbaka och gör mitt liv som vanligt igen, kommer inte orka utan dig.
vill bara försvinna
15 november 2007, min älskade pappa blev ängel någonstans där uppe i det oskyldiga blåa tak vi ser ovanför oss
if you succeded to fly up to heaven, why can't you just fly back to me?
söndag.
15/11, saknar dig pappa. över allt annat
you're in my thoughts everyday, every minute, every second.
it's hard to face the truth but I hope it will get easier cuz' I know you're better now than before.
you were my hero, you still are but you have change from human to angel.
just knowing you're better now makes me feel stronger and in someway happier.
never leave my thoughts, promise?
älskar dig pappa, du kmr alltid var min hjälte, mitt ljus, mitt hopp och min trygghet <3
crazy night.
sen käkade vi efterrätt, yummie. efter det var det dags för snowraceråkning efter sasie's bil, haha fan va det gick eller vad säger du tessy? synd bara att anneli inte var lika glad åt det och vi la av. haha.
men snö är alltid kul. för en stund kände vi oss alla som 12 åringar igen, underbart!
äntligen är diddi hemma, fatta jag saknat dig som fan eller?! no way att du åker bort så jävla länge igen. tack för halsbandet, gotta say I looooove it, hehe <3
huvudet högt nu då, eller hur var det du sa? vi kör på det iaf, never leave me, promise?
nu åker syster till halmstad igen, kmr sakna dig. men kmr snart ner och hälsa på, loovar. och du, ställ den där tönten mot väggen! om inte, håll huvudet högt och lycka till <3
hoppas du fått en liten förklaring nu iaf, kan inte göra mer. önskar jag kunde....
äntligen har snön kommit, kanske skulle dra ut en stund?
yeah yeah, inte nu iaf men sen kanske haha.
bleeding love
- leona lewis
it's finally over.
nytt år, nya möjligheter, nya tag.
nja, får se hur det blir med det. bara för att almanackan ändrar år så ändras inget. men man kan ju alltid hoppas.
har nog insett sanningen, orka bry sig längre. så mkt skitsnack. tomma ord. nu kom rykterna fram och sanninen blottade sig ytterligare. trodde fel helt enkelt. men shit happens.
nyår kunde varit bättre men vf klaga haha. jag är iaf stolt över dig emma ;D haha. men nästa år är det fan en fet fest som gäller. utan torrisar som tönten igår, orka sånt folk va fan.
tack panne, försvarar oss i alla lägen haha, du slår nästan CK som dörrvakt, haha. men men, sånt folk vill vi inte ha hit mer. man kan ju iaf försäka va fan. men men, it was up to her. vi andra hade kul iaf.
gaaah, orka dig asså. dra nånstans idiotjävel!
det var inget stort bakslag, men några minuter fick du pappa. kunde inte släppa tankarna annars.
hoppas du har det bättre där du är nu, för här hade du dete inte bra eftersom du gjorde som du gjorde. men jag älskar och saknar dig. kändes konstigt att inte höra din röst igår. kändes som om jag väntade på det men det kom liksom aldrig det där bekanta telefonsamtalet.
you took a piece of my heart with you trough the death, I'll know you keep it close up there in heaven
T. Gärdestad - Himlen är oskyldigt blå
så jävla sant
301207
Eller det beror ju på vilken dag det är. Idag är det en sån dag, livet är okej och det känns som om jag kmr orka gå vidare trots allt. Men du ska veta att jag saknar dig pappa. Mer än allt...
Syster, det finns en sak du ska få. Den kmr få dig att förstå allt jag inte klarar att säga. Men du får vänta ett tag. Men jag lovar, du ska få en förklaring.
Satt och tittade på bilder från din tid du haft i Halmstad. Jag kan inte låta bli att känna mig utanför, vi glider isär och det känns för jävligt rent ut sagt.
Jag vet inte hur du ser det men jag kan inte riktigt hitta ngn annan orsak än att jag på ngt sätt tagit avstånd från dig efter allt. Vill bara säga att jag inte menar ngt illa. Du betyder verkligen så jävla mkt, systrar pår riktigt är inte bara ngt vi säger längre. Det känns på riktigt. Så, kom igen syster, nu tar vi tag i det här och låter det bli som förr...
Fucked up ;D haha älskar dig <3
Svaren finns fortfarande och efter varje dag som går känns det lite bättre ändå. Att acceptera är svårt men jag ska försöka för jag vet att du inte hade velat att vi grävde ner oss. Men saknaden blir större för varje dag <3
Nyår imon, som Lina hade sagt: Festligt kmr det bli! Haha, det blir nog bra. Om inte gör vi det bättre ;)
Alicia Keys - No one
en låt med viss betydelse
varför.
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
(Himlen är oskyldigt blå - T. Gärdestad
Hur ska man orka, högen med arbete att ta igen blir bara större, ljuset framför mig blir allt mindre, runt omkring mig rasar en bit för varje dag. Jag vill bara glömma allt, få allt att bli som innan jag blev elva, innan allt i livet rasade och mitt liv blev ett pussel som aldrig skulle sitta ihop igen. På sju år händer det för mkt. Det går inte, man kan inte klara det. Så känns det. Som om jag ligger under allt ras och aldrig kmr upp.
Ljudet av geväret ekar i mitt huvud, hur ska jag fullfölja det du var så stolt över att jag gjorde. Nu vill jag inte, vill bara stänga dörren. Glömma, gråta och få allt att försvinna.
Plötsligt förstår jag ingenting, medan jag ena stunden ser dig må bra och ha det bättre på andra sidan. Men varför? Frågan kmr aldrig släppa mig. Varför fick jag inga svar. Varför hade jag inte telefonen när du ringde, tänk om du hade bett om hjälp. Om du velat säga hej då. Eller vad fanns för tankar i ditt huvud. I mitt finns just nu för många. Kunde du inte gett mig svar åtminstone, du visste ju, du kände mig, du visste och ändå gjorde du så här.
Jag saknar dig pappa, för mig har inte bara du försvunnit, jag ahr försvunnit i mig själv.
all or nothing
en sån stund har jag nu, allt känns bara tomt, ingen anledning till någonting, allt känns bara tomt och ensamt.
vill inte ha det så här, vill bara ha det som förr, då allt var bra, men ändå inte för vem vill ha tillbaka ngt som inte var bra men som var tryggt. vilket är bäst? att leva ett liv där du försöker gå vidare men motgångarna bara blir fel eller leva ett liv där du bara längtar tillbaka till allt och mår skit av det. skillnaden är hårfin
begravning i torsdags, ett sista farväl, kändes som om jag aldrig skulle hitta tillbaka till livet, allt kändes så tomt i stunden som din kista lastades in i bilen och du åkte iväg. ditt skal i en vit kista. allt var så overkligt bara.
misslyckad fest i vmo ikv då, en film och en påse chips hade suttit bättre men men, som sara sa. träffa nytt folk är alltid kul, ja a. för din del kanske, haha. själv är man alltid längst bak i kön. orka
visst visst, folk tkr synd om mig, hade gjort samma sak om jag varit i deras sits men ibalnd blir det bara för mkt. helt plötsligt bryr sig alla som inte gjort det innan. ska jag bara ta emot eller gå iväg? jag orkar inte bestämma mig, orkar inte göra val, orkar inte stå kvar här, vill bara springa, springa tills allt blir bra.
men livet är inte alltid som man tänkt sig, och livet är inte alltid en dans på rosor.
saknar dig, sättet atta prata med dig, du förstod och skämtade med allt. men men livet blir inte alltid som man vill, inte för mig iaf. saknar känslan
kattis, utan dig hade jag inte orkat igenom det här. du betyder allt kusinen, <3
skolan är tråkigt, folket är tråkigt, plugget är för mkt, proven går skit, missat mer än vad jag kan ta igen. vill åka bort igen men kan inte för skolan. varför valde jag som jag gjorde, om jag ändå kunnat vrida tillbaka klockan. orkar inte detta också, jag har tillräckligt med problem runt omkring mig redan.
asså orka blogga om man bara ska skriva ner vad man gjort under dagen, va fan är meningen då. orka sånt. en blogg är inte en blogg utan känsla, eller? aja, orka allt, orka alla.
life goes on, for some people, not for me
first time.
rummet var kalt och kallt, några ljus tända, stolar med biblar på och mitt i allt en öppen vit kista. i kisatn fanns det mina ögon inte ville se. övertäckt ansikte. bara synlig överkropp med en vit rektangulär skjorta. precis som på film och händerna knäppta på magen. allt var så overkligt, det var inte min pappa som låg där, kall och vit om händerna, blåa fingrar med mörka naglar.
det var som taaget ur en film då personen står vid kistan och gråter. fast i detta fall var det ingen film, jag var den gråtande personen, personen som allt rasat för. personen som förlorat sin pappa vid 17 års ålder. personen som förlorat sin hjälte och sin trygghet. en hjälte och trygghet hon precis hittat tillbaka till.
att ta i någons hand och bara känna tomhet, ingen värme tillbaka, ingen svag tryckning i din hand utan bara livlöst, stelt och kallt. panikkänslan i kroppen som sa till mig att inte bli hysterisk var stor. jag ville antingen springa och aldrig stanna eller stanna vid kistan och aldrig släppa den kalla handen som en gång hålt min och varit varm.
att lämna honom där, ensam och kall. jag visste att när vi gick därifrån skulle han in i kylrummet igen. mörkt och kallt. helt ensam. tankarna snurrade och jag ville bara sjunka ner och försvinna in någon stans.
ist gick jag därifrån och lämnade min pappa i den vita kistan. orken kändes helt borta och tårarna rann. att lämna någon du älskar så och du vet att du aldrig kan hjälpa var hemskt.
allt var både fint, äckligt, hemskt och overklig på samma gång.
trodde aldrig detta hände mig men det gjorde det. och det händer fort. på två veckor kmr min pappa både ha dött och blivit begraven. dem två veckorna fanns inte i mitt liv innan.
men nu måste jag igenom allt, klara det. inte bara för min skull utan för jag vet att pappa velat det. han ville alla väl men han klarade inte av att vilja sig själv väl och söka hjälp. om du ändå gjort det så hade jag fortfarande haft min pappa i livet, en pappa att fråga, ringa och prata med när allt kändes uppochner. som nu, men vem ringer jag nu. allt är bara så tomt och jag saknar dig. finns ingen möjlighet för någon annan att förstå hur jag känner och det begär jag inte men om det ändå gjorde det. känner mig bara så ensam men ändå inte. vill bara försvinna och nästa stund vill jag leva vidare för pappa.
men jag vet inte, allt är konstig, finns inge manual hur man ska tänka och bete sig i ett läge som detta.
man kan bara fortsätta med livet och se vart det tar en.
men att en död människa kan se så fridfull och hemsk ut på samma gång är sjukt. hoppas ingen får uppleva samma sak som jag för det är en grym verklighet.
thoughts.
har du ngn gång känt dig som om du var den enda person i din närhet, som om du var helt ensam men ändå inte?
allt är inte som det borde just nu, så är det väl alltid men just nu är det verkligen tomt. tänk om man bara hade ngn som höll om en och sa att allt ska bli bra, ngn som ger dig en kyss i pannan och bara finns där. önskningarna är många och få slår in.
men så känns det just nu, som om jag står ensam på jorden, vännerna och familj finns där men ändå inte, det är som ett vakum där bara jag får plats. ensamt och tomt, så känns det.
när det var såhär innan ringde jag och pratade med dig, du förstod och talade en till rätta, sa att allt skulle bli bra och jag trodde dig. varför sa du inte samma ord till dig själv. det hade hjälpt, det hjälpte mig.
varför pappa, äntligen var allt bra, jag kände ingen ilska mot dig längre för skilsmässan. jag hade glömt, gått vidare och allt var bra och nu detta. aldrig mer kan jag ringa och prata med dig, känna att det finns ngn som alltid lyssnar och som har livserfarenhet till allt. det kändes som om du hade svar på allt.
tomheten efter dig kmr aldrig försvinna men jag måste lära mig leva med det.
sanningen är den svåra verkligheten, drömmarna är dem falska förhoppningarna
you can walk in ages without getting anywhere
så känns det, inga tankar inga ord. bara tillfället som är. framtiden är oviss och allt oklart.
men vad gör man?! livet går vidare som om inget hänt, visst är det jobbigt men vad ska jag göra?
ett ljus i livet som snabbt släcktes, saknar dig pappa <3
skola imon, känns bara tungt, orkar inget ändå. allt är bara tråkigt och svårt, kan inte koncentrera mig ändå. men sitta hemma gör inget bättre.
får la fortsätta som vanligt, det var meningen med allt. inget skulle stanna.
kanske skulle sova nu...
00.49
Parken i fredags, bättre har det väl varit men men, parken är alltid parken. jkpg idag, shoppat med kusinen, trevligt trevligt även om soppingen var till ett mindre trevligt tillfälle.
En klänning, örhängen, halsband och kofta blev det. Kusinen hittade lite mer men men. Trevligt iaf :) Tack <3
Sitter med Diddi nu, klockan börjar bli lite mkt. Kanske skulle sova? Bara slappat hela kvällen, sometimes you actually need it, haha.
Torsdagen närmar sig, för varje dag blir jag räddare, men för vad vet jag inte. Känslan av panik kryper i kroppen och jag vill bara springa, gömma mig för allt och låtsas att allt var som innan. Att det där telefonsamtalet aldrig behövts ringa. Att jag skulle varit hos dig i helgen och allt hade varit bra. Men nu är det inte bra och hela min kropp säger emot mig. Allt jag vill är att ha dig tillbaka.
Du var min trygghet, min lyssnare och min styrka. Saknar dig pappa.
Hoppas du mår bättre nu, ville hjälpa dig, mer kan jag inte säga eller göra, inget blir ogjort.
Älskar dig <3