301207

2007-12-30 kl. 19:46:17
Hmm, som Ida sa. dag är det sista söndagen i år... Jau, life goes on, and so do I.
Eller det beror ju på vilken dag det är. Idag är det en sån dag, livet är okej och det känns som om jag kmr orka gå vidare trots allt. Men du ska veta att jag saknar dig pappa. Mer än allt...

Syster, det finns en sak du ska få. Den kmr få dig att förstå allt jag inte klarar att säga. Men du får vänta ett tag. Men jag lovar, du ska få en förklaring.
Satt och tittade på bilder från din tid du haft i Halmstad. Jag kan inte låta bli att känna mig utanför, vi glider isär och det känns för jävligt rent ut sagt.
Jag vet inte hur du ser det men jag kan inte riktigt hitta ngn annan orsak än att jag på ngt sätt tagit avstånd från dig efter allt. Vill bara säga att jag inte menar ngt illa. Du betyder verkligen så jävla mkt, systrar pår riktigt är inte bara ngt vi säger längre. Det känns på riktigt. Så, kom igen syster, nu tar vi tag i det här och låter det bli som förr...
Fucked up ;D haha älskar dig <3

Svaren finns fortfarande och efter varje dag  som går känns det lite bättre ändå. Att acceptera är svårt men jag ska försöka för jag vet att du inte hade velat att vi grävde ner oss. Men saknaden blir större för varje dag <3


Nyår imon, som Lina hade sagt: Festligt kmr det bli! Haha, det blir nog bra. Om inte gör vi det bättre ;)


Alicia Keys - No one
en låt med viss betydelse

varför.

2007-12-09 kl. 18:51:46
Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.   

(Himlen är oskyldigt blå - T. Gärdestad

Hur ska man orka, högen med arbete att ta igen blir bara större, ljuset framför mig blir allt mindre, runt omkring mig rasar en bit för varje dag. Jag vill bara glömma allt, få allt att bli som innan jag blev elva, innan allt i livet rasade och mitt liv blev ett pussel som aldrig skulle sitta ihop igen. På sju år händer det för mkt. Det går inte, man kan inte klara det. Så känns det. Som om jag ligger under allt ras och aldrig kmr upp.

Ljudet av geväret ekar i mitt huvud, hur ska jag fullfölja det du var så stolt över att jag gjorde. Nu vill jag inte, vill bara stänga dörren. Glömma, gråta och få allt att försvinna. 
 
Plötsligt förstår jag ingenting, medan jag ena stunden ser dig må bra och ha det bättre på andra sidan. Men varför? Frågan kmr aldrig släppa mig. Varför fick jag inga svar. Varför hade jag inte telefonen när du ringde, tänk om du hade bett om hjälp. Om du velat säga hej då. Eller vad fanns för tankar i ditt huvud. I mitt finns just nu för många. Kunde du inte gett mig svar åtminstone, du visste ju, du kände mig, du visste och ändå gjorde du så här.

Jag saknar dig pappa, för mig har inte bara du försvunnit, jag ahr försvunnit i mig själv.



all or nothing

2007-12-01 kl. 23:44:15
ibland kan du ha det hur som helst och trivas som fisken i vattnet, samma stund kan det slå om och tankarna faller tungt över dig.
en sån stund har jag nu, allt känns bara tomt, ingen anledning till någonting, allt känns bara tomt och ensamt.
vill inte ha det så här, vill bara ha det som förr, då allt var bra, men ändå inte för vem vill ha tillbaka ngt som inte var bra men som var tryggt. vilket är bäst? att leva ett liv där du försöker gå vidare men motgångarna bara blir fel eller leva ett liv där du bara längtar tillbaka till allt och mår skit av det. skillnaden är hårfin

begravning i torsdags, ett sista farväl, kändes som om jag aldrig skulle hitta tillbaka till livet, allt kändes så tomt i stunden som din kista lastades in i bilen och du åkte iväg. ditt skal i en vit kista. allt var så overkligt bara.

misslyckad fest i vmo ikv då,  en film och en påse chips hade suttit bättre men men, som sara sa. träffa nytt folk är alltid kul, ja a. för din del kanske, haha. själv är man alltid längst bak i kön. orka

visst visst, folk tkr synd om mig, hade gjort samma sak om jag varit i deras sits men ibalnd blir det bara för mkt. helt plötsligt bryr sig alla som inte gjort det innan. ska jag bara ta emot eller gå iväg? jag orkar inte bestämma mig, orkar inte göra val, orkar inte stå kvar här, vill bara springa, springa tills allt blir bra.
men livet är inte alltid som man tänkt sig, och livet är inte alltid en dans på rosor. 
 
saknar dig, sättet atta prata med dig, du förstod och skämtade med allt. men men livet blir inte alltid som man vill, inte för mig iaf. saknar känslan

kattis, utan dig hade jag inte orkat igenom det här. du betyder allt kusinen, <3

skolan är tråkigt, folket är tråkigt, plugget är för mkt, proven går skit, missat mer än vad jag kan ta igen. vill åka bort igen men kan inte för skolan. varför valde jag som jag gjorde, om jag ändå kunnat vrida tillbaka klockan. orkar inte detta också, jag har tillräckligt med problem runt omkring mig redan.

asså orka blogga om man bara ska skriva ner vad man gjort under dagen, va fan är meningen då. orka sånt. en blogg är inte en blogg utan känsla, eller? aja, orka allt, orka alla.

life goes on, for some people, not for me