Charleston and the downtown bridge, no way to explain how beautiful it is driving home during a sunny day or in the middle of the night. The brigde is amazing. Its just a bridge someone says? Ya it is but it makes everything around it so small. It makes u appreciate things tho its just a bridge.

Under året i USA var jag ledsen, förvirrad, vilse, lycklig, fri, nykär, sårad, ensam. Under året i USA fann jag Hanna, under året i USA förlorade jag min farfar, under året i USA lärde jag känna familjen Liegl. USA är och kommer alltid att vara en liten vändpunkt i mitt liv, en bit av sista puzzelbiten, sista puzzelbiten på ett puzzel jag aldrig kommer fullfölja. Jag har vänt bort från det. Jag ångrar det inte, jag lever nu, idag och med de tankar och förväntningar jag har. Livet är för kort för att inte leva, inte vara kär och bli sårad, bli kär och va lycklig, skapa vänskaper som passerar snabbt, vänskaper som stannar kvar och vänskaper som sviker.

Jag blir ledsen när folk slutar svara, slutar höra av sig. Som om man aldrig känt varandra, lämnade en del sådant i USA. Det finns här hos mig i Sverige också, bland mycket vänner. Man växer ifrån varandra, man flyttar, man lever, man lever och kan inte knyta ihop alla trådar, jag kan det inte, tiden och orken finns inte. Betyder det att jag inte bryr mig? Att jag inte tänker på de människor som påverkat mitt liv och lämnat fotspår? Nej. Jag hoppas ingen tror det.

Jag är glad för nya vänskaper, nya kontakter, ny stad. Är glad för ett "hemma". Hemma, vad är det egentligen? Jag har nog svårt att landa, jag säger det själv efter att ha hört det många gånger senaste tiden. Jag vet inte om det jag gör är rätt, vad det leder till eller hur det kommer påverka mig. Just nu känns det bra. Om jag hela tiden ska leta efter perfektion är det inte bra under vägen.

- hapiness is a journey not a destination?

Tyler, Jo, Grace, Hanna, Christina, Jeff, Grace, Grant, Gillian, Jules, Carol, Andy, Sophie.. there are many names, many footprints, a lot of thoughts.. Önskar ibland jag kunde känna att det hängde ihop mer med mitt liv idag, det känns som ett helt annat kapitel, som ett annat liv, kanske det som var poängen. Men det hände och nu är det borta. Det har inte flytit samman med mitt nu. Känns konstigt. Som om det aldrig hänt men jag vet hur det påverkat mig och vet att det hänt.

När tankar blir till ord..