fouryears.
2011-11-16 kl. 01:02:48
fall down seven times, stand up eight. indeed true. i fell today, i fell down into memories, thoughts and grief. the roller coaster stopped at the very bottom. i'm glad i have family and friends told hold my hand in my roller coaster train called life. thankful for the new people I'm getting to know right now, to the people who have followed me the last couple of years and to my family who always stand behind me. i'll fall again but there will be hands reaching out for me i know that. sometimes i think falling is the only way to get better and realize, time heals, time gives acceptance but time doesn't make you forget it makes you remember in a non hurtful way. i'll fall and i'll fall hard but it doesn't matter, ill stand up a million times just to remember I'm loved
365 times 4
2011-11-10 kl. 23:38:07
1460 dagar har snart passerat och våra frågetecken är fortfarande ett eko från horisonten. Under den här tiden är jag tacksam för familj och vänner som hållt och håller min hand hela vägen under de här åren. Utan er hade jag inte stått på egna ben idag och kallat mig själv stark.
1460 days have almost passed... for you - Ab Imo Pectore, for me - Alis Volat Propriis. Unreal reality, agui y ahora - Saknad...
1460 dagar har snart passerat och våra frågetecken är fortfarande ett eko från horisonten. Under den här tiden är jag tacksam för familj och vänner som hållt och håller min hand hela vägen under de här åren. Utan er hade jag inte stått på egna ben idag och kallat mig själv stark.
1460 days have almost passed... for you - Ab Imo Pectore, for me - Alis Volat Propriis. Unreal reality, agui y ahora - Saknad...
Fjärdetillfemtondeelvadagar
2011-11-04 kl. 00:26:36
Grattis på födelsedagen Johanna.. Jag borde sova och hoppas på paket och frukost på sängen som när man var liten. Vilken tur att jag är medeten om illusionen och min ålder. Saker förändras, livet har sin gång, upp eller ner. Varit några uppdagar nu med familjen på besök. Inser inte hur mycket jag saknar dem förrens dem är här och tiden springer iväg, ingen tid till något. Hemma i småland är inte hemma men här är heller inte hemma. Småland är familj och barndomsminnen och få vänner, inte mer. Men gävle är ansvar, nytt folk, skola, pengakriser men också väldigt schysst lägenhet, härliga människor, lärdom, jobb, gemenskap. Men varför är inget hemma? Ångest, schizofreni och dumhet; got em' all!
November rullar in, december därefter. Många datum, många dagar, mycket minnen, upprivna sår... Det gör ont, fruktansvärt ont att inte kunna vara bland familjen under denna tiden, inte för julen skull, för pappa skull, för minnet av honom, för att ta del av minnen andra har om honom, att läka med hjälp av upprivna sår. Låter självdestruktivt men det är en otrolig känsla. Skrämmande, ledsamt, gädjefullt. Tårar, skratt och sorg som skär som en kniv. Men på andra sidan denna bergochdalbana av känslor och insikter finns det ljus. Ett ljus som blir ljusare för varje dag.
Som i 3 år innan kommer jag vänta på samtalet som aldrig kommer denna dag. Jag vet det inte kommer och ändå gör det ont.
Lyssnade på Mikael Andersson idag på föreläsning i skolan. Mannen som skrivit, armlös, benlös men inte hopplös! En man med fruktansvärt beundransvärd livsinsikt. "Säg inte att du gett upp; säg att du valt en annan väg" - M. Andersson.
Han pratade om mod för att va annorlunda och för att våga sticka ut och va unik. Han pratade om livssituationer och hans sätt att finna lösningar. Att människors syn och dagens forskning inte alltid har sagt sista ordet. Vilja, mod och livsglädje. Motivation! Denna föreläsning var oerhört givande inte bara för att Mikael är en stark människa utan för att många kloka ord sas.
jag önskar livet vore annorlunda men jag kan bara göra livet till vad mina resurser tillåter. One step at the time, I got the world under my feet.
that time.
2011-10-26 kl. 19:21:13
incoming darkness.
tears in heaven
2011-09-19 kl. 23:00:51
Älskade Pappa
Nu är Du fri, nu mår Du bra.
Med den tanken lever vi vidare.
Vi saknar Dig, minns Dig som Du var
och bäddar ner Dig i våra hjärtan.
Vi älskar dig så.
Sov gott Pappa.
Vi saknar dig.
Johanna och Tobias.
Älskade Pappa
Nu är Du fri, nu mår Du bra.
Med den tanken lever vi vidare.
Vi saknar Dig, minns Dig som Du var
och bäddar ner Dig i våra hjärtan.
Vi älskar dig så.
Sov gott Pappa.
Vi saknar dig.
Johanna och Tobias
(dödsannonser, värnamo nyheter, nov -07)
Av hela mitt hjärta, av hela mitt hjärta saknar jag dig, av hela mitt hjärta önskar jag verkligheten var annorlunda. Jag har hittat tankarna, inspirationen och skrivarglädjen. Glädjen kanske är fel ord men jag vet inte hur jag ska uttrycka det. Glädjen som för en timme sedan fanns övergick i ledsamhet. Är glädjen den styrka som får en orka och ta itu med tårarna? Jag lever, lever och är stolt över mig själv. Stolt över att ha gått en väg ingen borde vandra.Jag är stark, jag är stolt och jag är ledsen. Mänsklig.
Ab Imo Pectore - alltid med mig, alltid där, alltid i mina tankar
time keeps rolin'
2011-09-17 kl. 13:40:16
U don't know what u got until it's gone, damn true. Men försöker vända på det, tänker istället på det jag varit med om och de saker jag upplevt, speciellt de senaste 2 åren. Jag har hittat vänskap för livet, jag har lärt mig mer än jag någonsin trodde jag kunde om mig själv. Jag har bott i en stad som jag alltid kommer älska och känna mig hemma i. En stad med minnen som gör ont, skapar ilska och förvirring..
Charleston and the downtown bridge, no way to explain how beautiful it is driving home during a sunny day or in the middle of the night. The brigde is amazing. Its just a bridge someone says? Ya it is but it makes everything around it so small. It makes u appreciate things tho its just a bridge.
Under året i USA var jag ledsen, förvirrad, vilse, lycklig, fri, nykär, sårad, ensam. Under året i USA fann jag Hanna, under året i USA förlorade jag min farfar, under året i USA lärde jag känna familjen Liegl. USA är och kommer alltid att vara en liten vändpunkt i mitt liv, en bit av sista puzzelbiten, sista puzzelbiten på ett puzzel jag aldrig kommer fullfölja. Jag har vänt bort från det. Jag ångrar det inte, jag lever nu, idag och med de tankar och förväntningar jag har. Livet är för kort för att inte leva, inte vara kär och bli sårad, bli kär och va lycklig, skapa vänskaper som passerar snabbt, vänskaper som stannar kvar och vänskaper som sviker.
Jag blir ledsen när folk slutar svara, slutar höra av sig. Som om man aldrig känt varandra, lämnade en del sådant i USA. Det finns här hos mig i Sverige också, bland mycket vänner. Man växer ifrån varandra, man flyttar, man lever, man lever och kan inte knyta ihop alla trådar, jag kan det inte, tiden och orken finns inte. Betyder det att jag inte bryr mig? Att jag inte tänker på de människor som påverkat mitt liv och lämnat fotspår? Nej. Jag hoppas ingen tror det.
Jag är glad för nya vänskaper, nya kontakter, ny stad. Är glad för ett "hemma". Hemma, vad är det egentligen? Jag har nog svårt att landa, jag säger det själv efter att ha hört det många gånger senaste tiden. Jag vet inte om det jag gör är rätt, vad det leder till eller hur det kommer påverka mig. Just nu känns det bra. Om jag hela tiden ska leta efter perfektion är det inte bra under vägen.
- hapiness is a journey not a destination?
Tyler, Jo, Grace, Hanna, Christina, Jeff, Grace, Grant, Gillian, Jules, Carol, Andy, Sophie.. there are many names, many footprints, a lot of thoughts.. Önskar ibland jag kunde känna att det hängde ihop mer med mitt liv idag, det känns som ett helt annat kapitel, som ett annat liv, kanske det som var poängen. Men det hände och nu är det borta. Det har inte flytit samman med mitt nu. Känns konstigt. Som om det aldrig hänt men jag vet hur det påverkat mig och vet att det hänt.
När tankar blir till ord..
everywhere to me.
2011-04-28 kl. 04:23:45
när en vän får dig skämmas, när en vän får dig inse, när en vän får dig att stanna upp.. då borde man ta reda på hur bra vän man är med sig själv...
när en vän får dig besviken, när en vän får dig tänka på det förflutna, när en vän får dig le mitt i allt kaos.
ibland måste man inse lyckan och glädjen i de små sakerna och inte se sorgen och förlusten i de stora.
time goes by.
2011-03-30 kl. 05:39:10
everything happens for a reason even though it doesn't make any sense.
remember me. ab imo pectore. alias volat propriis. one step at a time.
never give up your dreams, they'll keep u above surface when everything pulls u down
2011-03-03 kl. 02:21:17
never regret things that once made u smile, don't get stuck in the past, its the past, present and the future who makes who u are and life is all about moving on, finding a new present, dreaming about a new future and learn about of life by remembering the past, u can wish u were wiser, u can wish u had more power and u can wish stuff turned out different, but the truth is, you are on person in the big world, u cant change everything, u are just on piece in a big puzzle, probably more than thousand pieces... it takes patience and courage to choose to do that puzzle, never give up
never give up. easy to say, harder to do. what isnt really, life is a long class in school, u fucking hate it at least half of the time but u still have to deal with and u walk out happy from the test with good results and more wisdom.
i wish i had a reason to give up.. but you never really have, life is so much more then the present thoughts. i dont wish i had a reason to give up. thoughts are thoughts, they come and go. this year is coming to an end, ive learned a lot, ive seen a lot and my time is class this time is almost over, looking forward to a break. i need it. need to fins myself, need to find courage to follow my dreams, patience to give it the time it takes. never give up.
ill never give up.
honesty friendship and trust
2011-03-01 kl. 05:34:42
2 månader kvar drygt här i US. Mycket har hänt och att skriva allt gör mig till en författare och nej, så långt ska vi inte gå.
Haft en omtumlande helg med förlorad vänskap, saknad, tårar, förvirring. Vad har jag gjort för att förtjäna svek efter svek? När ska man lita på människor? När vet man att vänskapen är vattentät. Aldrig... du har inte en jävla aning, så känns det, nu har det slagit för andra gången inom ett år. Det kan låta egoistiskt och själviskt men vad fan har jag gjort för att förtjäna det? Ärlighet varar längst och jag hoppas detta var ärlighet i det längsta. Jag vill lita på människor och jag vill skapa relationer men var finns motivationen och viljan när det om och om igen slår ner dig på marken så fort du vänder ryggen till.
Det är synd, trodde det fanns en lång vänskap att hämta och att jag satt djupare spår än vad det verkar som. Varje misstag är en lärdom i livet, synd att det ska göra så ont för någon som visar sig inte förtjäna tårar. Vänskap är det svåraste i livet, man vet aldrig. Allt handlar om tillit, att våga. Hur ska man veta?
Litar man aldrig på någon står man ensam, vad är bäst, ensam och stark eller sårad och framsteg och lärdom i livet? Väljer nog smärtan oavsett hur dåligt jag mår av den för stunden. Önskar jag hade bättre svar och förklaringar. Jag är bara överkörd, igen och jag vet inte vad jag gör som är så fel. Jag ville bara väl och jag ställde upp till tusen, så många människor som sa åt mig göra motsatsen, se hur rätt dem hade...
Lärdom i livet, ett ärr extra, vad gör det, samlingen är stor... deprimerande mening, men mycket sant
Insett att jag är tacksam över att ha träffat vissa människor under den här resan. Skapat relationer jag vet jag vill hålla fast vid och som gör mig glad.
Vad som gör mig mindre glad... minnen och tankar. en film som the last song får mig sakna pappa, sakna min lillebror och minnas detaljer, fruktansvärda perioder och minnen. på gott och ont. Jag står stark, jag står inte ensam, jag är glad över männniskor som stöttar mig.
Back on track or a onetime thing?
2011-02-07 kl. 04:11:58
Okey its been a while.. to blog in swedish or english, english it was comes up first so wtf im gonna go with that. On vacation in upper michigan (land o lakes to be exactly) aka in the middle of nowhere. Went to the eye of the storm who hit Chicago the other day. Though first we overslept and missed our flight which led to missed connection and then cancelled flight and la la la. Ended up renting a car from Chicago to here. A car ride who took 11 hours instead of 6... Up here we've been snowmobiling (went thru the ice but thats an other story; IM FUCKING CURSED!!!), skiing and sledding! Leaving this place tomorrow heading towards chicago again and back to Charleston on tuesday/wednesday. Heard Charleston has around 70 fahrenheit so leaving the freezing snow up hear wont be hard even though i have enjoyed seeing some snow this year. Feels like home to me.. though reminds me that a few days of it is enough not a few months... Charleston im coming back in a few days and maybe in a few months who knows.. (thats an other story) who knows about the future...
blogginspirationen dog, chinga tu madre!
Till minne av Sven Skoogh
2010-12-09 kl. 21:04:50
Ett farväl till vår älskade farfar. Far och son möttes någonstans där ute. Vi saknar er båda!
it's the same sky, same world
2010-12-08 kl. 04:04:30
i wish i would have lived another life, with other crossroads then the ones i've past. and at the same time i don't, i'm glad over what i've become and what my life has brought me. in all pain, darkness and tears, there's been strength. strengths through friends, families and through a person ill be in debt to forever. a person how saved my life i guess, thats my thought some days. without her i wouldn't be where i am today. she lifted me up when nobody knew how to reach me. i'm proud over myself, proud over myself cuz i asked for help, i gave up so i could return in another shape. i returned with strength and joy for life again. i lost it but found it deep inside hidden behind tears and sorrow.
att befinna sig på andra sidan atlanten under november december månad är en utmaning just nu. jag saknar familj och vänner, jag saknar min trygghet och min styrka. jag saknar människor som vet vem jag är och vad jag gått igenom. vem jag varit och vem jag blivit. jag saknar människor som påminner mig om pappa. jag saknar att se likheten i hans bröder, se honom i min lillebror eller känna igenom minnen jag förtränger när man passerar platser som ligger mig varmt om hjärtat. jag saknar besöka pappas sten och få känna att hans namn finns kvar någonstans i världen. känner mig så ensam. känner mig så bortglömd. känner att han är bortglömd. känner att nuet sprungit ifrån honom.
jag orkar inte mer, orden finns inte riktigt. jag känner bara tomhet och smärta, saknar och kärlek, kluvet och söndrigt. söndersliten. att varje dag veta att jag accepterat sanningen men att samtidigt kämpa emot förnekelsen. att kämpa emot sanningen och verklgheten. att veta att jag aldrig mer få höra ord från min hjälte. att jag aldrig kommer kunna dela detta årets upplevelser med pappa, med min förebild och coach inför mitt resande. jag står på egna ben, ibland är det bara så svårt att stå stadigt när knäna viker sig.
saknad, tomhet och tårar.
1 advent
2010-11-29 kl. 01:56:22
Var tar tiden vägen? Det är 28 novemeber! Hallå vart tog hösten vägen? Kanske för att Charleston mer bara har tre årstider och att det idag liknar mer en fantastisk höstdag än en snöslaskig dag i kalla Sverige. Läste om julmarknader idag och pratade mer mamma om det förra veckan. Vapnö julmarknad, segerstads julmarknad, julkorv, julgodis, vildsvinskebab, halmbockar och handgjorda saker. Varma kläder, kalla tår, frusna fingrar... saknaden är idag och knackar på dörren, boar i brevlådan och parkerar i garaget! Kan någon köpa mig en biljett hem för en helg och sen tillbaka? För nej jag saknar inte Sverige i sig eller Reftele i sig eller något annat som har med den hålan och göra mer än vänner jag saknar. Förresten, julmtomten har varit ifarten, håll i hatten folks! Spenderade över $300 dollar idag + att jag ska leta mynt på gatan för att få ihop till frakt över atlanten haha. Fattig student, fattig au pair, arbetslös... vilka liv jag haft haha. Köpte söta små klockor till G&G idag tills deras födelsedag 15 december. Hoppas trollen tycker om dem. Vad baby G får i jul och ettårspresent är frågan asså. Tips på bra babypresenter som inte är kläder eller leksaker?
Sitter hemma hos Juls just nu (som är moster till barnen jag passar) och dricker glögg, äter svenska pepparkakor och ska försöka göra ett ett julkort till farmor. Tackar gud här på denna sidan atlanten för IKEA! Nöjd med mina inköp idag, önskar jag fick julklappar av mig själv!
Saknar inte bara julmarknad, saknar min kusin, vänner, spela spel med en kall öl och härligt folk, åka pulka och dricka varm choklad med lussekatter som man måste doppa för att dem är torra som skorpor, köra bil väldigt vårdslöst i snön eller åka snowracer efter bil mitt i samhället, halka på uppfarten i högklackat efter en kväll i dimman, gå med kusin och hennes vovve i massa snö och sen dra vidare till bastu och solarie och avsluta med mat och film. Saknar mycket som är kopplat till Sverige. Mest människor och saker jag älskar. Saknar också tider som varit med vissa. Saknar tider med en vän som sitter i London och saknar mig lika mycket (säg inte emot jag vet det). Kollar bilder och inser hur fort livet går och hur mycket man stoppar i ryggsäcken under åren. Ne, nu ska jag sluta vara sentimental! Åter till julkortsfix, håll koll på brevlådan farmor!
Med ett leende på läpparna
2010-11-18 kl. 06:06:47
Ödet är helt klart en del av våra liv. No doubt. Whatever happens, happens for a reason.
Gårdagens inlägg är en del av mitt projektarbete från tredje året på gymnasiet. Shit, ett och ett halvt år sedan jag tog studenten. Vart tar tiden vägen? Antikrundan i full gång snart? 18 känns långt bort och 21 också, vart vill man va? Turn back time?
Finns mycket jag saknar som jag hade för fem år sedan. Vänner, familj, syn på livet. Men hur ska man kunna sakna något sådant när man har förändrats till något så mycket starkare och till en person med bättre insikt i livet? Man kommer alltid sakna sin barndom.. säger hon som är bara barnet.. gud, jag låter gammal. Pensionsspara?
På tal om pensionssparande.. eller aa banksaker. Hur tidigt lär man sig inte; lita inte på telefonfärsäljare!!!!??? Tolv år? Ja inte fan tog jag åt mig det, gick på det igår, i USA som pricken över i:t! 650 spänn fattigare, jävligt generad, samtal med värdmamma och besök på banken, tur att allt går och lösa och att jag fick intala mig själv vilken jävla idiot jag är x antal gånger idag. Bra jobbat liksom! Men det löste sig och läxan var 650 kr! Förhoppningsvis pengar jag får tillbaka, håller tummarna för det iallafall annars blir det inga julklappar här inte. Får lägga mitt hopp hos tomten! För han finns i USA med va? Dock på juldagen, knepigt det kommer kännas...
Dinner with the people from this weekends scubadiving tonight. Sushi downtown and then coffeshop. Nice time with awesome people. Glad I did that trip. This year has really taught me that life is all about meeting people and learn new things every day. And damn, I'm only half way through this trip so far. Much more to learn!! Hopefully more diving in January, yay!
Nu ska jag leta upp något att klubba mig själv till sömns med, som den idiot jag idag varit sov jag till 12.30 och jag börjar 7.30 imon och har inte lagt mig än, poäng till mig. Prick i protokollet? Prata i nattmössan? Klubba katten som sover på min kudde? Ringa john blund? Sweet dreams folks